Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1855, sida 1

tydlig nedsättn. i svenska tulltaxan på vin, fransk branvin och Pariserartiklar, hvarigenom skulle öppnas utsigt för en betydlig afsättning i norra Europa, och underhållande af en ångbåtskommunikation mellan Dänkirken eller Havre och Götheborg, en kommunikation, som nu icke kan ega rum tillfölje af tullförfattningarne. Hvad beträffar tullen på kläde, må man ej göra sig hopp om att i detta afseende erhålla något medgisvande af svenska regeringen. Ty, för att gynna de få fabrikerna i staden Norrköping, skulle den föredraga att uppoffra hela metall-industrien. För öfrigt, om Sverge äfven skulle nedsätta tullen å denna artikel, skulle Frankrike ännu ej kunna konkurrera med Tyskland, som lemnar den för billigare pris. Svenska regeringen använder alla krafter för att tillintetgöra branvinstillverkningen af potates och säd, som uppslukar landets rikedomr och demoraliserar folket. Man kan döma om huru högt denna sabrikation uppgått af det saktum, att år 1851 i Sverge tillverkades 125 millioner litres bränvin, som ersordrade 10 mill. hectolitres stärkelseämne, och detta för en fullvext befolkning, icke öfverstigande en million menniskor. Det är nödvändigt att skrida till ett remplacerande af denna dryck. Om Sverige låter franskt vin inkomma mot en tull af 30 cent. pr kanna i stället för den nuvarande, I fr. 25 cent., skall man i Sverige kunna dricka franskt vin till samma pris som i Paris, och detta skulle tillförsäkra Frankrike en högst vigtig afsättning. Utan att vilja afgöra huruvida det är lämpligt att i Frankrike nedsätta införseltullen på engelskt jern, kunna vi fåsta uppmärksamheten dervid, att stångjern år 1850 i Cardiff såldes till 12 frs 50 ct. per 100 kil., medan svenskt jern aldrig fallit under 26 frs. För öfrigt användes det svenska och det engelska jernet till helt och hållet olika behof. Tullnedsättningen för stål från 60 till 30 francs pr 100 kil. fordrar ovilkorligen att det svenska jernet säljes till godt pris i Frankrike; i annat fall nödgas man i England uppsöka redan färdiga stålvaror, hvilket komme att gynna den engelska industrien, under det man kunde utföra dessa arbeten fullkomligt lika väl och till nästan lika godt pris i Frankrike. Enda skilnaden består i priset å brännmaterialier.