(Insändl.) Sistl. gårdags efterm. bemärktes på jernbron vid Haga en större solksamling, hvilken med höga rop och skrik uttryckte sin sörskräckelse och sasa. Anledningen dertill var den, att en 14 års gosse, hvilken åkte skrid-ko på vallgrafven, fått det infallet att äfven försöka isen på andra sidan om bron, hvaraf följden blef att den svaga isen brast under honom och han nedsjönk i djupet. Ehuru en mängd menniskor genast på hans nödrop samlade sig och äfven bland denna rådoch hjertlösa hop förmärktes åtskilliga bättre klädda herrar, eller så kallade lejon, ägde dock ej minsta försök, att genom anskaffande af tåg eller något bräder från de närbelägna husen, bidraga till hans räddning. Ovilkorligt skulle också barnet omkommit om icke Försynen, såsom vanligt då något menniskolif i Götheborg skall räddas, utsändt en sremling till dess hjelp. Det var också hög tid, ty endast barnets ena hand samt en liten del af ansigtet syntes ännu öfver vattnet. En herre, som med sin syster promenerade i i alleen, hörde skriket samt sramskyndade till bron, och utan att besinna sig ett ögonblick, askastade ölverrocken samt från bron nedhoppade i djupet. Ester svåra anstrangningar bland isen, som utgjorde ett svärt hinder, lyckades han omsider, att med tillhjelp af en spa de, som af en arbetare räcktes honom, så barnet, hvilket ögonblickligt fattat tag i spadändan, framskjutet på spaden och fördt till stranden der isen var starkare och hvarpå barnet uppkraslade. Men räddarens egen ställning syntes högst betänklig, till följe af den svaga isen, samt oförmågan att kunna komma till någon fastare punkt; dock lyckades han omsider att uppnå klappbryggan, hvaruti han fattade och således äfven raddade sig. Det var en gripande anblick, att skåda en systers förtviflan öfver den icke osannolika följden att se en kär broders lif förspildt vid räddningen af ett annat lif, liksom det var upprörande att se denna rådlösa gapande folkhop, hvilken ty värr icke saknade medlemmar af den s. k. bättre klassen, hvilken ej gjorde minsta försök annat än att genom skrik bidraga till det olyckliga barnets raddning, då tillsalle dertill eljest lätteligen kunnat vinnas genom anskaffande från de närbelägna husen af nödiga materialier. Som detta är 3:dje gången då denne raddare af menniskolif utmärkt sig, och mången erhållit så väl medalj som orden för mindre förtjenst, än räddningen af trenne medmenniskor, synes det icke vara indiskret att omnämna hans namn. Det är exam. provisorn å apotheket Lejonet vid Gamla Tullen, hr John Ahlström.