Article Image
Bedrägeri mot Emigranter. (Efter Newyork Daily Tribune.) Under loppet af år 1853 lemnade icke mindre ä 370,902 menniskor sina hem i gamla verlden och upp sökte fjerran stränder dels af nöd, dels af politisk skäl, lockade genom löften om hjelp och beskydd ic Förenta Staterna, samt i hopp att der finna arbete oc lyckliga dagar, om de kunde erhålla sin utkomst : detta arbete. Af denna arbetslystna mängd landsteg omkring 276,449 i Newyork. Huruledes auktoritetel na i denna stad och stat uppfyllde sin pligt mot des sa och andra hnndratusende, som anländt dit unde det sistförflutna året, upplyses bäst genom några fakta. Med öfverhetens och regeringens tillåtelse pInndre ett organiseradt band, bekant under namn af Em grant-Runners och ÅBesordrings-Agenter, dessa ti sentals fremlingar, och gör det nästan ostraffadt. St: den Newyork ensam har, genom att lagliggöra dera handlingar, en ren inkomst af öfver 3000 dollars or året; huru mycket Albany och den massa byar oc stader, hvilka ligga längs med Erie och centraljernbs norna ända till Dunkirk och Buffalo, förtjena på sam ma sätt, är svårt att beräkna; men direkte och indi rekte är deras vinst högst betydlig. I denna stad fir nas 91 Emigrant-Runners, som för 20 dollars om åre 67 Emigrant-Boardinghus, som för 10 dollars, och 2 Befordrings-Agenter, som för 25 dollars om året ha va tillåtelse att drifva sin hanatering. Det är klart oc ovederläggligt, att dessa menniskors förrättning bestå uti att bedraga emigranterna. För att uppnå detta är damål äro de i komplott med hundrade, nej tusend af samma skrot och korn, både i denna och de när gränsande staterna, ech genom deras bedrägerier oc våldsgerningar påstå tillförlitliga personer, att dera stackars offer årligen prejas på icke mindre än 2 mil lioner doll. Dessa fakta äro så kända, att det kund synas öfverflödigt att här omtala dem, så framt de icke ensamt genom ett beständigt upprepande gåfve något hopp om en reform i denna sak. Dessa men niskor, säga vi, handla så med regeringens tillåtels — visserligen indirekte, men likväl icke mindre sä kert. De berömma sig af ett vigtigt inflytande i lag stiftningen och hota hvarje medlem, som kunde hafv mod nog att framkomma med ett lagförslag mot dera intresse, med politisk fördömelse. Från denna stad Albany, Buffalo och andra städer, hafva de valt sådan män, som blunda för deras illgerningar och befrämj deras syften. Medan till hån och skam en slags lag lig uppsigt vidmakthålles, är detta stråtröfveri på hvar je sätt den säkraste och fördelaktigaste inkomstkäll. man kan tänka sig. Då ett fartyg kommit innanför 4the Narrowa, (de trånga inloppet till floden) bereda Runnerna sig att stör ta lös på rofvet, och så snart fartyget kastat ankar vi Stat-Island, säljas passagerarne till den högstbjudan de. Det gifves sällan undantag från denna regel; i ni fall bland tio säljer fartygets kapten sina passagerar till den Runner, som bjuder mest. Om fartyget blif ver liggande vid karantänsplatsen för att luftas, fö rer Runnern ett ångfartyg dit ut, lossar passagerarne och allt deras gods samt förer dem till staden. On de resande skola undergå karantän, förer Runnern den på samma sätt dit, och afhemtar dem till Newyork di tiden är utlupen. Detta gör han på sin egen och sin förmäns bekostnad, betalar dessutom kaptenerna er dusör från 100 till 300 dollars och låter äfven oft kostnadsfritt af en ångbåt föra fartyget på släptåg ii till staden. Till belöning härför gifver kaptenen oct ofta äfven de hus, till hvilka fartygen äro adresserade Runnern en spermitk, som berättigar honom till ute slutande kontroll öfver de ankommande passagerarn till dess de uppnå varfvet i Newyork. Så säljas dess: —k—— RR oo. TR rr

17 januari 1855, sida 1

Thumbnail