— I d — — — — — — och hvilket förmodligen motsvarar åtminstone 2,000,000 rdr, eller tillsammans omkring 455 millioner. När sedlar å 8, 12, och 16 sk. samt 10 och 14 sk. vid 1848 och 1849 årens slut voro till sitt högsta belopp utestående, utgjorde de 2,252,000 rdr. Om nu derifrån dragas 252,000 rdr för dem, som ännu äro utelöpande, så torde det vara öfver nog. Då de fleste och betydligaste köpmän samt andra näringsidkare fått sälja sina varor och göra det till höga pris: så hafva de och deras arbetare naturligtvis godt om penningar, eller åtminstone ringare behof att låna, än vanligt. Det visar sig ock på storleken af de summor, hvilka den 16 sistl. December voro obegagnade i bankens utlånings-fonder 28,660,000 rdr. Dessa utgjorde på låneoch kreditiv-rörelsen 7,260,000 rdr. Dessutom hade allm. verk och enskilda personer på depositions-räkningar i banken innestående 6,640,000 rdr, hvilka, när som helst, kunna uttagas och öka rörelsekapitalet. När man således ölverskådar ställningen i det hela: så finner man, att neutraliteten högst betydligt gagnat den enskilde näringsidkaren samt gifvit honom förlag, styrka och uppmuntran till ny verksamhet; att Staten fått ökade inkomster och Banken en öfver all förväntan stegrad tillgång å redbarheter, uppgående den 30 sistl. December till 10,287,000 specier, i värde motsvarande 27,432,000 rdr bko. Utan öfverdrift, torde således kunna sägas, att svenska folket aldrig upplefvat något år, som för dess inre vålstånd och förkofran varit så båtande, som det nåstförflutna. Hurudant skall det nyligen ingångna året blifva? Det kan ingen förutsäga, emedan sådant beror på händelser, dem ingen är i stånd att förutse. Så mycket tro vi oss dock kunna yttra, att om Sveriges utrikes angelägenheter fortfarande skötas med samma vishet, som hitintills, och om vårt fredliga förhållande till alla magter lika sorgsalligt kan vårdas, så skall år 1855, i trefnad och lycka för svenska folket, åtminstone likna år 1854. Det kan naturligtvis ej vara annat än glädjande, att läsa denna skildring af det förflutna årets lyckliga konjunkturer, hvilka vi önska måtte fortfara icke ett utan många år, en önskan, som ingalunda är öfverdrisven, då man betänker vårt lands stora naturliga ressurser, hvilka endast behöfva frihet, för att utvecklas. Men då Sv. Tidn., trogen sin ifriga fredspolitik, tillskrifver den iakttagna neutraliteten alla dessa fördelar, så synes vår ärade kollega hafva icke obetydligt slagit öfver målet. Sålunda hafva både tradvaruhandelns större lislighet, stångjernsprisernas stegring och isynnerhet den starka spanmåls-exporten varit helt och hållet oberoende af neutraliteten, och skulle säkert hafva befunnit sig på samma fot antingen det herrskat krig eller fred i Europa, och åtminstone ganska säkert varit desamma för Sverige, äfven om vi deltagit i kriget, n. b. mot Ryssland. Den enda fördel. som rimligen kan skrifvas på neutralitetens räkning, är Transitohandelns större liflighet, förmedelst handeln mellan de norra orterna och Finland. Men denna sördel torde vara jemförelsevis underordnad. Den hufvudsakliga anledningen till vår lyckliga penRTR INRESA