Den 15 Januari. Den romerskt-katholska kyrkan har nyligen firat stora högtidligheter öfver en tilldragelse, som ej blott i det protestantiska Europa, utan t. o. m. i flera katholska länder, blifvit betraktad med dels harm och ovilja, dels hån och gåckeri. På hans helighets påfvens bud samlades vid början af sistl. December månad i Rom ett stort antal kardinaler, ärkebiskopar, biskopar och andra kyrkans förnäme män, för att diskutera och afgöra den vigtiga frågan om — jungfru Marie obeslackade aflelse. Det torde vara för många af våra läsare bekant, att denna sråga sedan århundraden tillbaka utgjort ett tvisteämne inom den (Lallenasaliggörande kyrkan. Man hade nemligen i kyrkans älsta tider tvenne evangelier, hvilka sedermera, jemte andra, blifvit utdömda och förklarade Åapokryfiska, i hvilka ungefär enahanda berättelse, som hos evangelisten Lucas förekommer om Jesu födelse, meddelas rörande Jesu inoder Marias födelse, i det hennes moder Anna, som länge varit ofruktsam, plötsligt erhöll en englauppenbarelse, som gaf henne löftet att föda en dotter, hvilken, likasom hon sjelf underbart blifvit född af en ofruktsam, skulle, ännu jungfru, på ett oförlikneligt sätt frambringa den alldrahögste Gudens son. Denna tydligen af legenden diktade fromma myth upptogs, äfven sedan sjelfva evangelierna i öfrigt blifvit underkända, i medeltiden och framkallade mellan åtskilliga af de s. k. scholastikerna lifliga strider. Den som ej närmare följt den katholska kyrkans utveckling, hade föreställt sig, att dessa strider nu varit ändade och att man lemnat åsido dessa dogmatiska nulliteter för mera allvarliga praktiska föremål. bå in träffade det ofvananförda mötet i Rom, för att lemna verlden ett skådespel af den katholska hierarkiens förvändhet och förblindelse, som öfverstiger t. o. m. alla de föreställningar man om densamma kunnat hysa. Vi hafva redan förut meddelat resultatet af detta möte, hvilket blef. det, att de samlade heligheterna med stor majoritet befästade dogmen om Marias obeslackade aslelse, eller med andra ord, upphöjde den heliga jungfrun till gudomlig rang, heder och värdighet, gjorde henne, så att säga, till den sjerde personen i gudomen. Det har redan förut blifvit yttradt, att den romerska katholicismen egentligen är en Marie-dyrkan. Denna åsigt har i det 19:de seklet blifvit af den katholska kyrkan adopterad och Marias gudomlighet har nu blifvit fastställd såsom en af samma kyrkas tros-dogmer, hvars förkunnande för verlden åtlöljts af så stora högtidligheter, som påfvedömets ruinerade finanser kunnat medgisva. Ett bref till Augsb. allgem. Zeitung beskrisver dessa hogtidligheter sålunda: Den 8 Dec., kl. 8 s. m., uppbröto samtlige kardinalerna, erkebiskoparne och biskoparne jemte påsven ifrån vatikanen och nedstego för Scala Regia under assjungande af hymner och lofsånger, för att begifva sig till S:t Peterskyrkan. De stadnade framför högaltaret,