Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1855, sida 2

före säga: Så länge hon lefde, var det ingen olycka Jör mig att vara blind. (Portf.) Prottningens af Preussen 16ÖpeVIIUjoma. En af de vackraste anläggningarna uti de aflägsnaste omgifningarna kring Potsdam är den midt uti den konel. jagtparken belägna tepaviljong, som i den prydligaste stil blifvit bygd på ett af parkens högsta berg i form af ett bäjerskt landthus och efter hofbyggnadsrådet Hessees plan. År 1827 öfverraskade konungen sin höga gemål med denna anläggning. I ful öfverensstämmelse med det kring byggningen befintliga bergslandtskapet har den långt öfverskjutande öfverbyggnaden blifvit gjord af stora timmerstockar och försedd med ett rundt omkring byggnaden gående, vackert galleri ofvanpå en massiv undervåning, i hvilken slottsfogden har sina rum. Till det af pelare uppburna galleriet leder en fri trappa, under det hela byggningen öfverskyggande taket. Festoner af tätt slingraade, vilda vinrankor pryda pelarne och galleriet. De båda gaflarne under det i Schweitzisk stil uppförda, framskjutande taket, som efter bruket i bergstrakterna är betäckt med takspån och tunga stenar till skydd mot stormar, äro utarbetade med yttersta omsorg. Hvardera gafvelsida är prydd med ett hjorthufvud, hvars kronor äro synnerligt märkvärdiga, den ena för sin ovanliga storlek den har 20 grenar och väger 40 skålpund, samt har erhållits af en amerikansk hjort), den andra derföre att den bärrör från en hjort, som II. M. Konungen i egen person skjutit uti denna samma park. Det kungliga parets rum ligga i den öfra våningen. be bestå utaf två mindre rum, konungens och invid detta drottningens kabinett samt en salong. Alla tre rummen hafva väggar afinlagda olika trädslag, det första mahogny, det andra palisander och det tredje polerad ek; samma förhållande råder med afseende på det inlagda golfvet, Prydnaderna uti dessa rum erinra dels om drottningens hem i det Båjerska höglandet kring Tegernsåe, med dess omgifaingar, dels hänföra de sig till jagten och dertill hörande ämnen. Jagttrofger, såsom njortkronor, rådjurshorn och vilddjurständer, pryda möblerna, så väl sammanfogade att man omöjligt kan känna igen af hvad slag de äro; ett bord af med konst esterharmadt hjorthorn och hartänder, och i salongen den märkvärdiga ljuskronan (från konstexpositionen i Berlin), som är ännu konstmässigare sammansatt af ännu flera slags jagttrosåer. En på kaminen stående klocka, hvars vackra fodral är gjordt af samma ämne, ådrager sig genast uppmärksamheten. Men ännu mera märkliga äro två eldskärmar, bestående af mosaik-mälningar, helt konstnärligt och smakfullt sammansatta af olika slags fogelfjädrar; den mindre af dessa skärmar står i konungens kabinett, den större, som föreställer en vas med en stor blomsterbukett, står i salogen. Afde prydnader, som finnas i drottningens kabinett, märkas två vackra blomstermålningar i olja, och i salongen ser man bland annat en samling af porslinskoppar och tallrikar, hvilka drottningens hofdamer sjelfva målat och gifvit drottningen till gåfva vid det höga konungaparets silfverbröllop. — Från alla sidor leda glasdörrar ut till galleriet. Som höjden, på hvilken paviljongen är anlagd, är fri från skog rundt omkring, så har man derifrån en präktig utsigt öfver hela jagtparken ända fram till Werder med den glittrande Havelfloden på afstånd, och ännu längre bort i det blånande sjerran i förminskad perspektiv Potsdam och hela Havellandet. Lord Dudley atuart. I en nekrolog om lord Dudley Stuart omtalar ,Examinoer följande anekdot ur hans lif: ,Afsky för allt förtryck och deltagande för de olyckliga voro framstående drag i hans karakter. Dessa egenskaper jemte hans ovanliga karaktersfasthet som icke mindre utmärkte honom, skönjas tydligt af följande tilldragelse. Han var i Nizza, som var ett af de stallen hvarest hans mor, markisinnan af Bute, några månader uppehöll sig under sin långa resa på fasta landet, då hon angreps af den långvariga sjukdom, som vållade hennes död. Få mil från Nizza var ett fängelse, der de farligaste förbrytare från hela Sardinien voro inspärrade. Det ligger i en vacker trakt, och talrika fremlingar som resa genom Villa Franca ana icke att ett sådant helvete är så nära intill dem. I ett underjordiskf fängelse, som ligger lägre än hafvets yta, äro fångarne fastkedjade i en dubbel rad vid två länga jerastanger, som sträcka sig genom denna håla i hela dess längd. Blott en timma på dagen få de komma ut på fängelsegården; för öfrigt blifva deras bojor lossade hvarken natt eller dag. Lord Dudley erhöll tillåtelse att besöka detta fängelse och tala med sangarne. ISynnerhet greps han vid åsynen af en man, hvars ansigte ej likvade en förbrytares; han var bunden med dubbla kedjor, och den gunst som blef de andra beviljad, nemligen att skåda dagens ljus en timma på dygnet, var honom förnekad. flan var en politisk förbrytare. Han hade vågat ropa: ,lefve konsti wutionen ! och för denna förbrytelse hade han blifvit domd till evigt fängelse i denna lefvande graf. Lord Dudiey (då ännu mycket ung) sökte utverka någon nudring i sångens lidande. Under föregifvande att han ej tälte vid att inandas den förskämda luften i sängelset, anhöll han om tillåtelse att få tala med fången i fria luften. Detta tilläts honom, och genom dagliga besök på Villa Franca skaffade lord Dudley således den stackars fången dagligen en stund af några minuter att njuta solsken och fria luften. Dessutom led han af en böld i halsen, och lord Dudleys engelske läkare förklarade att han skulle dö, om han ej blefve opererad. Men det stred mot reglementet att detta företogs af någon annan än fängelseläkaren, och denne hade, som fången sade, redan en gång förut stuckit en knif i nacken på honom utan annan verkan än att det onda blef ännu värre. Man passade derföre på tillfälle, då fångvaktarne ej voro på sin post, och operationen blef lyckligt verkställd till icke ringa förargelse for fängelseguvernören. Från denna stund blef all frihet förnekad fången; men hans lif var räddadt. Detta var likväl icke nog för Dudley Stuart: han be