2 l-490 -th C2—— — -— upp med spantsighet — blott den svage är värd att ömkas. Jag skall icke svigta ... nej, vid Gud! jag skall det icke! Jag skall kämpa till det yttersta, och skulle jag än falla — falla — falla — — Ån sen? — — Beklaga mig icke! Att dö i kamIpen med sitt öde och hjertat fullt af kärlek, är det ej en afundsvärd död? — Den förtrollande pilen har träffat ditt hjerta? — Förtrollande? — — Ja, i sanning! Ty hvem är densamme efteråt som innan han träffats af dess udd? — Ack Arnold! — Och Erik drog en djup suck. — Du suckar. — Också du? — Jag fruktar att kärlekens dyrkade gudinna evigt skall försofva sig vid mitt hjertas dörr. Jag brinner endast af längtan. Tusen gånger har jag ropat henne och lyssnat om hon icke skulle vakna upp och göra rumor i mitt bröst, men — Ack! — — Ärnold såg på honom med ett vemodigt leende. — Du lycklige! — utropade Erik. — Lycklige — upprepade Arnold, med en djup, hemsk ton. — Du älskar. Arnold ryste ovillkorligen tillbaka. En blek, olycksbådande ande tycktes blicka fram ur hans upprörda anletsdrag och liksom stungen af en orm sprang han upp, stallde sig midt emot Erik, och sade: — Lycklig! — — Säg mig en Messenius, som varit lycklig längre än oerfarenheten och hans egen inbillning dårat honom med bedrägliga drömmar! Ack, Erik, det gömmer sig en tanke i min själ, som ibland fattar mig liksom för att låta mig känna alla fördömelsens qval: det är tanken att ett oblidkeligt olycksöde hvilar öfver vårt namn. Gå till den gamla linden vid klockstapeln på Motala kyrkogård och fråga den blodiga skepnaden, som man säger nattetid visar sig der, och för hvilken alla ortens barn darra, hvad han i tiden erfarit och han skall till svar aflyfta det hufvud som bödeln skiljt från hans kropp. Det är min farfars faders skugga. Gå upp bland skogarne och träsken till Kajaneborgs fästning och fråga strömmen som brusar kring dess murar och öfverspolar dess fängelsegolf, hvars suckar och bittra klagan d.t var som engång blandade sina ljud med dess böljors brus, och han skall svara: Johan Messenii — ungdomslärarens, vältalarens, dramaturgens och häfdatecknarens. (Forts.)