Den 13 Januari. Aftonbladets af oss förut omnämnda och till en del återgifna uppsats rörande den närvarande allenastyrelsen har i Svenska tidningen blifvit bemött på ett ganska öfverraskande sätt. I stället nemligen att, såsom man väntade, förklara de af A.B. antydda förhållanden ogrundade, har Sv. Tidn. till hufvudsaklig del erkänt deras riktighet, i det Sv. Tidn. erkänner, att äfven hon ,hört, att konseljer nu på en tid mera sällan hållas; att angelägna föredragningar blifvit uppskjutna samt att underskrifter försenats, hvilket Sv. Tidn. dock förmodar tåga grund i tillfälliga förhållanden. Vi anse dessa medgifvanden å Svenska Tidningens sida lika mycket vittna om denna tidnings rättskänsla, som de bekräfta ett högst betänkligt förhållande inom vår styrelse. Ty då dessa , tillfälliga förhällanden, om hvilka Sv. Tidn:n talar, äfven om de finnas till, hvilket måste betvislas, icke kunna äga någon giltighet, alldenstund inga förhållanden, om ock än så tillfälliga, få upphäfva Grundlagens ord och anda, så blir det klart, att vårt land i närvarande stund i högst väsentlig mån styres åtminstone utan de rådgifvare, som sitta i konungens konselj, och hvilka äro för styrelsens åtgärder ansvarige. Vi skulle sålunda hafva, om icke lagligen, dock i verkligheten, en allenastyrelse, som hemtar sina ingifvelser från närmare eller sjermare håll, muntligen eller skriftligen, men icke ifrån de ansvarige rådgifvarne, hvilkas uppdrag endast synes vara, att emottaga de redan på förhand fattade besluten och att kontrasignera dem, sedan de blifvit utskrifna. Det kan ej undfalla den tänkande samhallsledamotens uppmärksamhet, att detta förhållande strider fullkomligt emot de sanna begreppen af ett konstitutionellt regeringssätt, likasom att följden häraf måste blifva den högst betänkliga, att ansvaret, det moraliska om också ej det juridiska, härigenom öfverflyttas från ministrarne till den allenastyrande viljan. Regeringen kommer härigenom i ungefär samma ställning, som de tidningsredaktioner, hvilka begagna underhaltiga ansvarige utgisvare, eller s. k. ansvaringar. Ministrarne äro förvandlade till sådane ansvaringar, d. v. s. till syndabockar inför den borgerliga lagen, derest den ————— —— Hr ———L LL nr