IIär sanns väl ock ett bjerta, som var af hårda sten: Jag ryser, när jag nämner den engelska kapten: Liksom ett djur i skogen, som rofvet griper an, Det var ett djefvulskt foster, ban var af sjelfva f—n. Vi såg nu ganska tydligt, och det är äfven nog, Att han med flit och vilja oss efter lifvet stod. Att bringa oss till döden, det var hans högsta lust, Det djuret hade gripit ett rof från Sveas kust.