Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1855, sida 3

Nu blir en ömklig hunger med sorg och gråt och gny, En jemmer som sig tränger till himlens höga sky, Och döden fasligt härjar på folket inom bord, Man ser de döda kastas i hafvets vida flod. Ett är det som grämer mitt hjerta till min död: Att se de arma barnen här gråta efter bröd. Vi kunde ej dem hjelpa, ej lindra deras nöd, De måste nu så gråta och sedan derpå dö.