Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1855, sida 2

net, antingen på Thorsdags eller Fredags e. m., hvilketdera kyrkoherden behagade bestämma, med anhållan tillika att kyrkoherden sjelf ville göra J:n den åran att förratta dopet och med förfrågan i så sall antingen kyrkoherden ville begagna egen häst eller önskade blifva hemtad med häst och åkdon. På detta bref lemnade kyrkoherden till budet det muntliga svaret: att Jacobsson finge låta sitt barn döpas i kyrkan. Efter denna vägran vände sig Jacobsson till kapellanen, som äfven vägrade, emedan han ej, utan pastors skriftliga hänvisning, vågade åtaga sig en dylik förrättning. Som Jacobsson emellertid ej ville utsätta det sjukliga barnet och dess moder för den 3 mils långa vägen till kyrkan och dessutom ej ansåg brådska af nöden, alldenstund det, såsom bekant är, ofta händer, att barndop i de s. k. bättre klasserna uppskjutas flera veckor — med kungliga barn har det i vårt land dragit ut flera månader — så lät han saken dervid bero, afvaktande barnets tillfrisknande, innan han esterkom besallningen att föra detsamma till kyrkan. Härmed kunde dock kyrkoherden Holmqvist ej låta sig nöja, utan sökte han, då barnet var 18 dagar gammalt, utan att fråga efter dess helsotillstånd och utan att, såsom en värdig själasörjare ägnat, hafva på förtrolig väg, genom råd och förmaning, sökt förmå Jacobsson sända silt barn till kyrkan — Götheborgs Domkapitels åtgärd till erhållande af nödig handräckning för barnets inställelse i kyrkan. På Domkapitlets begäran expedierade också landshöfdingeämbetet den 7 Juli en skrifvelse till kronolansmannen Pettersson, med befallning, att Åvidtaga ersordelig åtgärd för barnets skyndsamma inställelse någon Söndag i Qville för det hel. dopets emottagande. — Emellertid förskaffade sig Jacobsson ett betyg af en lakare, som förklarade att barnet ej singe lemna hemmet, och begärde ånyo skriftligen den 14 Juli pastors biträde för barndopets förrättande i sitt eget hem. Afven nu erhöll budet muntligen ett nekande svar. Förvånad häröfver begaf sig Jacobsson sjelf till tjenstförrattande pastorn, adjunkten Bergendahl, företedde läkarebetyget och förnyade sin anhållan. Men sörgafves. Tit. Bergendahl vägrade likasom hans principal gjort, att uppfylla sitt ambetsåliggande och vägrade tillika, att gifva hänvisning till kapellanen. Återkommen från detta besök möttes tit. Jacobsson af underrättelsen om kon, bef.hafvandes utfärdade ordres om handräckning för hans barns inställande i Qville kyrka. För att möta detta obehöriga våld afsände Jacobsson genast en skrifvelse till Domkapitlet, deri han refererade förhållandet samt ådagalade att de skäl kyrkoherden Holmqvist anfört till stöd för sin anmalan, nemligen att han först efter förgäfves gjorda uppmaningar anmält saken till Domkapitlets åtgärd, voro mot sanna förhållandet stridande, eiler, såsom hr Jacobsson utlåter sig, Jögnakliga, alsdenstund hr J. icke från kyrkoherden emottagit en enda Fuppmaning. då icke gerna det muntliga svaret till budet, som förde brefvet, kunde betraktas såsom sådan. På grund af denna tit:i Jacobssons anmälan infordrade Domkapitlet under den 26 Juli kyrkoherden Holmqvists förklaring, och gaf tillika genast befallning till pastorsämbetet i Qville att infinna sig i Jacobssons hemvist, för att der döpa hans barn, hvarjemte naturligtvis tillika den hos kronobetjeningen anbefallda inStällningsåtgarden inhiberades. Då pastorsambetet nu icke längre kunde undandcaga sig, att verkställa det omtvistadv parndopet, ville man dock, vid besallningens utförande, ådagalägga ett märkligt prof på den kristliga kärlek, som af föregående handlingar visat sig utmärka samma ämbete. En vacker morgon kl. 6 infann nemligen pastors adjunkt i tit. Jacobssons hus, och fordrade att dopet skulle genast verkställas; i annat fall komme det att inställas. För att undvika allt vidare AAAA —ä— — F— ,. — TT. oo LL 14111Ö —