Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1855, sida 2

Ekonomiskt. Tillverkning af husbloss utaf torsk och andra fiskarter ). Tillegnadt isynnerhet den fiskande allmogen. Derest våra kusters i allmänhet mycket fattiga allmoge ville, för sitt förvärf, använda mera eftertanka och tillegna sig kunskap, att begagna de rika hjelpkällor, som naturen lagt i dess händer, så lider intet tvifvel, att ju dess ställning skulle i väsentlig mån förbättras. Detta skulle ännu hastigare och lättare uppnås, derest de mera upplyste, förmögne och maktägande läte det vara sig angeläget, att bibringa allmogen de erfarenheter och de kunskaper, hvilka denna eljest har svårare att vinna. Huru många saker blifva ej under våra dagliga sysslor af oss menniskor bortkastade såsom onyttiga, oanvändbara och intet värda ? Någongång kan härunder estertankan vakna och man frågar sig: ,Månne likväl ej den eller den saken kunde vara till någon nytta? Men dervid stannar man också tyvärr vanligtvis, utan att fråga vidare efter saken och utan ens anställa ett enda enkelt försök. Detta gäller till stor del om afskräden af djur, deras inelfvor m. m. Afsigten med dessa rader är redan antydd; den är att väcka uppmärksamheten på en varuartikel, som vinner: alltmer användning såväl i hushållen, som i en hop näringar, och hvilken nu till mycket höga priser införes från utlandet, oaktadt vi kunde förskaffa oss densamma likasåväl inom våra egna gränser. Vi känna nemligen under namn af Husbloss ett hornaktigt, temligen klart och genomskinligt ämne eller substans, som tillverkas af inellvorna och isynnerhet af simblåsan utaf den s. k. Störsisken, en fiskart, som förekommer i de syd-Europeiska hafven, men icke hos oss. Att vi likväl till detta bruk kunna undvara nämnde fisk, skall straxt visas. För att tillverka husbloss af våra egna fiskarter, fordras nemligen endast, att man tager af Torsken eller Sejfisken eller en liknande fiskart den i allmogens språk s. k. Sundmagen, af andra Sandmagen, en hinna eller blåsa, som hänger sast vid ryggbenet och är mycket seg och klibbande att taga på. Sedan man lossat denna från benet, ränsar man densamma med en knif eller annat likartadt verktyg från vidhängande blodkärl och annan smuts, samt tvättar den omsorgsfullt hellst i friskt sött vatten. Sedan den sålunda blifvit så godt som möjligt rengjord, lägges den, helst en smula utspänd, till torkning antingen på bräder eller i brist deraf på släta berghällar. Så snart nu magarne äro litet torkade, tager man åter reda på dem och bultar dem med dertill passande verktyg af Jern eller träd, på båda sidor, sålänge tills man ser att de äro genombultade, hvarefter de ånyo utläggas till torkning och slutligen insamlas inom hus. På detta enkla sätt kan man erhålla ett husbloss, som kanske något i alseen) Af apothekaren Krogh i Hammersest, infördt i Kristianiaposten förl. år den 30 Dec.