de å utseende, men icke till egenskaper stär tillbaka sör den utländska varan. Ju mera man rånsar den och ju snyggare i allmänhet man behandlar den, desto vackrare vara erhåller man naturligtvis. Betanker man hvilka ofantliga siskmassor, som uppsamlas vid våra kuster, och att af en stor del utaf denna fisk — som beredes till klippsisk — ryggbenen jemte den dem vidhangande hinna, bortkastas, utan att engång användas till gödsel, så måste man verkligen beklaga detta, samt att ingen förr beifrat detta föremål för det allmännas såväl som enskiltes väl. Huru naturligt skulle det ej vara, om den fattiga delen al kustbesokningen under fisketiden uppsamlade dessa rygghinnor, ransade och torkade dem och sSude dem till handlande eller andra, som kunde bringa varan i rörelsen. Man bör hoppas att såväl handlande som andra uppköpare skola i en framtid få denna sak i gång, så mycket mer som härtill kan användas folk af båda könen, både aldre och barn. SRA B3B3l3 — —