Den 9 Januari. När emot slutet af den lyktade riksdagen det började alltmer träda i dagen, att man ville både i ord och handling göra gällande den åsigt, att konungens rådgifvare i det konstitutionella Sverge icke voro eller borde betraktas såsom ministrar, ansvarige för regeringens handlingar; när den läran började öppet predikas, att fastän rådgifvarne icke ägde landets förtroende, så borde ändock de största summor beviljas regeringen, på grund af det förtroende