Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1855, sida 2

— — —ssssc — —h——— ä—2—L—-— — : ssacq — Arnold Messenius, — svarade Erik. — Och förlåt att jag ända hittills kunnat förgäta denna pligt! Vid namnet Messenius undergick residentens ansigte en märkbar förändring; det nyss så artiga leendet försvann, som solskenet srån ett landskap, då ett moln gär öfver nejden. Han tog sig åter öfver venstra armen, liksom stöten åter börjat känna af sig, talade om det långa uppehåll han redan gjort sig, och de många göromål, som toge hans tid i anspråk, samt bjöd Arnold farväl, utan att vidare nämna ett ord till förnyande af de nyss gjorda bjudningarne. Detta skedde dock så mycket hjertligare å Eriks sida, och under det glada hoppet att snart åter träffas skildes de från detta korta återseende.