Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1855, sida 2

— Er uppvaktning hos kronprinsen? — sade residenten och tog handen från den stötta armen. — Ni lider ännu af min oförsigtighet? — frågade Arnold. — Alldeles inte, jag försäkrar er! — svarade residenten mycket förbindligt. — Men ni talade om er uppvaktning hos kronprinsen. — Ja, då han för tvenne år sedan som generalissimus för svenska hären uppehöll sig i Tyskland. Men det var blott under hans vistande i Nurnberg han tillät mig uppehålla mig vid universitetet. . — Jag ber er vara öfvertygad — återtog residenten — att hvarje händelse, som kan sörskassa min brorson lyckan att återse en bekantskap, som synes honom så angenäm, skall af mig räknas som en lyckohändelse, och jag anhåller att det med första måtte förnyas i mitt hus, der mina brorsöners vänner alltid skola finna sig vara välkomna gäster. — Det är således hos svenska hofvets resident i W...., herr baron Nordenhöök jag har att aflägga min tacksamhet för så mycken sörbindlighet — sade Arnold. — Jag borde mn hafva gissat det af denna förekommande godhet och välvilja, som jag på förhand kände, genom de målningar er brorson så ofta gjort mig deraf. — Ja så — sade den gode residenten med mycken fryntlighet. — Ni känner mig således redan från en god sida? Det sägnar mig. Det var i Erlurt, sade ni, ni lärde känna Erik. — Och under dessa lyckliga förhållanden i lifvet, då hjerta går hjerta till möte, utan att mäta stegen på beräkningarnes måttstock, eller frukta någon orm i det paradis, som blomstrar inom dess varma friska känsloverld . . — Hade icke Eriks äldre broder som vid samma tid uppehöll sig vid universitetet äfven lyckan att med er blifva bekant? — frågade residenten, som derigenom ville visa Sebastian en vänlig uppmärksamhet. — ÅAlven hans bekantskap hade jag äran göra. Sebastian helsade nu, men kallt, afmätt och på afstånd. — Men säg mig då — sade residenten till sina brorsöner, sedan han förgäfves sökt leda sig fram till den punkt, mot hvilken hans belefvenhet hindrade honom rycka fram med den rakt träffande frågan: Hvad heter min herre? — säg NS då, med hvilken af edra vänners namn, jag får äran helsa genne er kära återvunna bekantskap och bedja honom sluta sig inom kretsen af mitt huses närmare umgängesvänner?