Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1855, sida 2

tare och åkare som erfordras, och arbetet blir oftast verkstäldt utan att arbetsgifvaren behöfver hafva något besvär med arbetarne. De fleste handelshusen hade förut sine bestämde arbetsförmän, och så länge desse punkligt och väl förrätta de dem anförtrodde arbeten är det icke att förmoda att Byrån skall i någon betydligare mån anlitas för dylika arbetens verkställande. A arbetsgifvarens sida vore fördelen att anlita Byrån ringa eller kanske ingen; för arbetsför mannen skulle det troligen medföra förlust, ehuru han, såsom anställd vid Byrån, alltid skulle kunna påräkna större aflöning än de honom underordnade arbetarne, men å arbetarens sida vore fördelen stor både uti ekonomiskt och sedligt hänseende. I sedligt afseende derigenom att han komme att mera afvänjas från kroglifvet, och detta så mycket helldre som fall finnas då arbetsförmannen tillika håller krog, der de af dem använde arbetare förtära sin arbetsförtjenst; uti ekonomiskt hänseende åter, ty arbetaren blefve frigjord från det beroende hvaruti han står till sörmannen, som gör att man måste åtnöja sig med hvad denne vill tilldela honom och blefve försäkrad om en jemnare fördelning af arbetslönen. bå hackhusarbetaren sålunda icke nu genast kunde blifva föremål for Byråns verksamhet, sände Styrelsen sin uppmärksamhet till den andra stora kategorien af arbetare, säckbärare. Denna klass, ehuru dess arbetsförtjenst är ganska stor, hade icke tillförene gjort sig känd för ett sparsamt och ordentligt lefnadssätt. De hafva snarare i allmänhet ansetts såsom särdeles obändiga, svåra att umgås med och begifna på dryckenskap och gräl. Styrelsen, som afsåg att kunna inverka på arbetarens karakter samt vänja honom vid ordentlighet, nykterhet och sparsamhet, och sålunda höja honom både uti moraliskt och ekonomiskt hänseende, hade här ett rikt fält för sin verksamhet. Vid Byrån hafva uppsatts flera säckbärarelag med 10 arbetare uti hvarje lag, hvarvid den verkliga arbetslönen delas lika emellan alla uti laget. Förr var vid säckbärare-laget brukligt, att sörmännen, hvilka icke sjelsve arbetade, uppburo en sjettedel af arbetslönen emot skyldighet att hålla säckar, och de öfrige fem sjettedelarne fördelades emellan de verklige arbetarne; men ibland de sednare hördes ofta klapan att förmännen undanhöllo en del af den uppburna arbetssörtjensten. Byråns säckbärarelag hafva lyckats att tillvinna sig arbetsgifvarnes förtroende uti hög grad, till bevis hvarpå kan anföras, att under året ha, utaf Byråns arbetare, burits 154,473 tunnor spanmål, salt, kalk och stenkol. Säckbäårarnes dagliga arbetsförtjenst har varit ganska god. Det är äfven sägnesamt att kunna intyga, att deras uppförande varit i allmänhet godt, och vid de undantag som egt rum, har den som gjort sig skyldig till förseelse, genast blifvit varnad eller skiljd från Byrån. Såsom en glädjande företeelse må i sammanhang härmed omnämnas, att icke nog dermed att arbetsgifvarne sörklaradt, att arbetare under Byrän i flit, nykterhet och höflighet hafva märkbart företräde framför arbetsklassen i allmänhet tillförene, utan de hafva ock vitsordat att andre arbetare mer och mer vinnlägga sig om ett bättre uppförande, hvilket ock är naturligt, då arbetsgifvaren numera har tillfälle att göra sig oberoende af arbetarens godtycke, lättja eller sturskhet, utan vidare besvär, än att vända sig till Byrån, der han afgiftsfritt kan erhålla lika duglige arbetare, som gjort sig kände för flit och anständighet. Bevis på en vaknande anda af omtanka för framtiden hos Byråns arbetare äro, att, fullkomligen sjelfmant och icke ens i följd af någon påminnelse från Byråns sida, 1:sta och 2:dra säckbärarelagen, hvilka ock äro de uldste, bildat en sjukhjelps-kassa, för när varande uppgående till Rdr 150, som erhållits genom ett tillskott af 1 sk. från hvarje delägare för hvar särskild arbetsbeställning, hvarjemte 1:sta laget dessutom bildat en sparkassa, nu uppgående till 70 Rdr, utaf de obetydliga belopp, hvilka vid arbetsförtjenstens skiftande icke kunnat beqvämligen utdelas för ojemn vexling. Till trygghet för arbetsgifvaren och för att hafva nödig tillsyn vid säckbärning, har styrelsen antagit en tillsyningsman emot en lön af 600 Rdr om året. Till betäckande af denna utgift uppbäres en tillsyningsafgift utaf arbetsgifvaren utaf 12 sk. för hundra tunnor. Sedan det på ett tillfredsställande sätt lyckats att bilda tillräckliga säckbärarelag hade Styrelsen sistlidne vår ernat öfvergå till ordnande af ett åkaregille, för att åstadkomma en af bebofvet högt påkallad förbättring med åkarnes hästar, fordon och drängar, hvilka befinnas uti ett oförsvarligt skick och ingalunda motsvarande hvad man eger att förvänta i en sådan stad som Götheborg. Till vinnande af detta ändamål var det nödvändigt att för de vid Byrån anställde åkare få anvist något passande ställe, der de kunde hålla med sina fordon, då den åt äkare nu upplåtna plats vid masthamnen var alltför aflägsen, och kunde lämpligare lägenhet icke finnas än Ostindiska gården, hvarigenom den fördel vanns att åkarne vid påfordran genast voro till hands. Derstädes har Styrelsen, för att uppmuntra till anskaffande af bättre hästar och kärror, låtit uppföra ett skjul hvarest 20 hästar kunna erhålla skydd emot regn och solsken, och på ett bättre sätt än nu, vid I den öppna Masthamnen, utfodras. Men under förevändning att ;skjulet vore eldsarligt, har rättegång om detsammas borttagande blifvit emot Styrelsen väckt, I och efter det Välofl. Magistraten ogillat påståendet, genom besvär dragen till Konungens Befallningshafvanh I de, hvars utslag afvaktas. Denna oväntade motarbetning har emellertid vållat att Styrelsen icke knnat sätta i verket sina beslutade åtgärder för åstadkommande OO ASA LANT SNES SATAN EE —— dat haäafann cg I oo ok HA33 (