Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1855, sida 3

Styckegods. UKallblodblghet. Kapten John Davies asfseglade i Augusti 1853 ifrån London med ÅManly, för att gå på hvalfiskfångst i Söderhafvet; skeppsmanskapet bestod af 25 man. Under loppet af November visade, då man just skulle börja fiskfångsten, besättningen lust för myteri. Matroserne påstodo sig hafva rätt till en dubbel portion grogg. Kaptenen svarade, att han först då vore berättigad att gifva en sådan, när siskfångsten verkligen var börjad, men för ingen del var sinnad att vägra det, i fall dåligt väder inträffade och arbetet blefve mera ansträngande. De yrkade ej vidare derpå, men följande dagen mottogo de ej sin ration. Emellertid upptäckte proviantmästaren för kaptenen, att officerarne och matroserne hade i sinnet att kasta honom i hafvet och bemägtiga sig skeppet. Straxt derpå kom förste styrmannen i kajutan och tillkännagaf för kaptenen, att myteriet tilltog och att han ej visste hvad han skulle företaga. Kapten Davies gaf honom till svar, att han ofördröjligen skulle tänka på utvägar. Derpå kom skeppstimmermannen och förklarade, att förste styrmannen stod i spetsen för myteriet; derefter återkom proviantmästaren och berättade, att besättningen endast väntade på lägligt tillfälle att bemäktiga sig skeppet. Kapten Davies fattade då ett djerft beslut. Då han insåg omöjligheten att försvara sig mot så många fiender, beslöt han att bereda så väl deras som sin egen undergång. Han inlade derefter i kajutan uti hemlighet sex fat krut, hvardera om hundrade skålp., inslog bottnarna och laddade två pistoler. Under tiden lagade anföraren sig i ordning att utöfva sin afsigt. Man hade beslutat att förste styrmannen skulle stiga ned i kajutan, öfverfalla kaptenen, och två andra officerare komma honom till hjelp. Sedan kapten träffat sina anstalter och anbefallt sin själ i Guds band, steg han upp och såg de tre officerarne nalkas kajutan, af hvilka den ene bar ett tåg, med hvilket kaptenen skulle bindas. Han satte sig i positur, med en pistol riktad mot kajutdörren, den andra mot ett af krutfaten. Förste styrmannen steg ned, men han blef slagen som af åskan, då han såg sin kapten, som förklarade att han skulle skjuta honom för pannan, om han rörde sig från stället och sedan antända krutet. Han föll till hans fötter och bad om nåd, men kapte nen stötte honom omildt in i ett annat rum, som han sorgfälligt stängde. Derefter visade sig andre styrmannen, men skyndade åter hastigt upp för trappan. Kaptenen afvaktade några minuter de öfrige upproriske, men dä han på sin kompass märkte skeppets förändrade lopp, skyndade han, åtföljd af den beväpnade proviantmästaren upp på däcket, och fann här en del af manskapet benäget att gifva sig. Icke destomindre hotade han att skjuta ned den förste, som satte sig emot hans befallningar, och skickade hela manskapet på backen med förbud att nalkas stormasten. Sedan ropade han skeppstimmermannen till sig och beväpnade honom. Så lyckades han att qväfva upploppet. Snart derpå träffades en kunglig engelsk fregatt och de brottsligaste affördes till England, der de blefve hängde. En varg i Petersburg. Den 7 November g. st., tidigt på morgonen, visade sig på ön Jalagin i St. Petersburg en ovanligt stor varg, Klockan 4 sam