Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1855, sida 2

Med undantag af Tegner, har ingen Svensk skald blifvit så bekant och vunnit så stort anseende i utlandet som. Atterbom. I Tyskland — der utom Lycksalighetens Ö4 många af hans smärre dikter blifvit öfversatte 2), samt flera satte i musik af särskilda tonsättare (en talangfull komponist, Löwe, har, om vi ej missminne oss, utgifvit ett helt häfte) — tillerkännes Atterbom, och med skäl, ett af de främsta rummen bland seklets skalder. Vi hafva nyss citerat Rosenkranz, hvilken i sin Geschichte der Poesi framhåller Lycksalighetens Ö såsom ett af de yppersta mästerverken, i flera afseenden öfverträffande alla i sitt slag, äfven de af Ariosto, Tasso o. fl. Äfven O. L. B. Wolff i die schöne Litteratur Europas in der neuesten Zeit, dargestellt nach ihren bedeutendsten Erscheinungen, ger hr A. ett lika högt rum. — I Danmark, der Atterboms dikter i sitt urspråk vunnit talrika vänner, hafva Schaldemose o. a. (om vi ej missminne oss äfven Oehlenschläger och Nyerup) lemnat flera öfversättningar derutur. Äfven i England har hr A:s sångmö blifvit känd, dels genom kritiska afhandlingar i Foreign Quarterly Revlew, dels genom flera i denna och andra tidskrifter införda lyckade öfversättningar, de flesta, efter hvad vi hafva oss bekant, öfversatte eller åtminstone granskade och öfverarbetade af den om Skandinaviska litteraturens kännedom i utlandet förtjente Miihlenfels. Ett litet häfte från svenskan till engelskan öfversatta dikter, med signaturen H. F. S., som utkom 1829 eller 1830, innehöll, bland annat, åtskilligt af Atterbom. Äfven i Förenta Staterna har hr A. blifvit bekant genom Lonyfellow. I Frankrike hafva Ampere och Marmier infört honom. Örebro Tidn. tillägger: I Sverige har hr A. hittills väl knappast varit så läst och känd som man bort vänta. Anledningarne härtill hafva varit flera, h varom kanske nedansöre. Men om han ej varit så låst som han förtjenat, så har han deremot varit mera sjungen än måhända någon annan Svensk skald, och har på detta sätt lefvat på folkets läppar. Flera af hans dikter hafva erhållit icke blott en, utan ofta ända till 4—5 melodier af olika tonsättare; bland dessa specielt några ur Lycksalighetens Ös (t. ex. eUngmön i lunden c.; Stilla, o, stilla, m. fl.) Nordblom har till Atterboms ord lemnat sina flesta och bästa melodier. Men icke blott kände tonsättare — såsom Heffner, J. A. Lindblad, Nordblom, Arhn v. Kapselman, Geijer, Bauck, Möller, m. sl. — hafva satt melodier till hr A:s dikter; äfven dilettanter — Hagdahl, Lagergren, Åkerman m. sl. — hafva försökt sig i denna väg, och flera af deras melodier hafva allmänt spridt sig. Ännu i dag — huru ofta får man ej höra den oförlikneliga serenaden Hulda Rosa (ur Lycksalighetens O), eller Lejonriddarne, ellerUngmön i lunden, eller de i Folkvisans tonart diktade Jag vet mig så fager en appelgård, eFriskt mod, och så många andra. Vi nämnde att hr A. varit i Sverige mindre känd och följaktligen mindre värderad än han förtjenat. Härtill torde flera orsaker hafva samverkat. I främsta rummet kanske den polemiska ställning hr A. intog under första perioden af sitt offentliga uppträdande (1808 — 1820) och den hätskhet han derigenom väckte hos inflytelserika tidningar. Hans recensenter gjorde honom aldrig rättvisa, icke ens i berömmet, der sådant lemnades; ty icke sällan prisades han för sitt välljudande språk och sitt välde öfver formen, under det att såsom prof framlades just sådana urvalda bitar, som voro hvarken formsköna eller välljudande. 2) De äldsta tyska öfversättningar från hr A. vi sett äro de af L. Schley, samme som först öfversatte ÅFrithioss Saga, och hvilken i sina Schvwedische Dichtungen, nach Tegnr, Atterbom, Geijer u. a. berähmten Schwedischen Versassern, äfven lemnat en efterbildning af alla då bekanta stycken ur diktkransen ÅBlommorna. Sedan hafva Mohnike, frib. Hellvig, Mayerhoff, Neus, m. fl. gjort hr A. bekant bland sina landsmän.