verkligen förhåller sig, finner man af den nyss utkomna statskalendern för år 1855, der herr Jartas namn saknas ibland de öfriga ny-dekorerade. Det är tillräckligt bekant, att nästan ingen något mera utmärkt person numera sätter värde på eller esterstrafvar dessa barnsliga ordensprydnader, utan tvärtom på allt sätt söka undandraga sig den med deras emottagande förenade småroliga ceremoni. Vi skulle kunna nämna rätt många förtjente personer, med hvilka det inträffat, att de med halft våld måst tvingas att emottaga de tvetydiga utmärkelser na; men de flesta hafva dock underkastat sig sitt öde till följd af undfallenhet och obenagenhet att väcka uppseende och göra buller m. m. Emellertid är det all sannolikhet, att hofrättsrådet Järtas exempel ej kommer att sakna efterföljd, då äfven för dem, som kanske eljest kunde sätta något värde på dessa leksaker, ordensutmärkelserna genom det sätt, hvarpå de i sednare tider blifvit utdelade, måste hafva förlorat all betydenhet och allt värde. Härmed hafva de väl ock förlorat den egenskap, som likväl gaf ordnarne någon betydelse, nemligen egenskapen att utgöra bestickningsmedel till svaga personer inom och utom representationen.