Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1855, sida 1

hvilkas behandling parlamentets verksamhet varit inskränkt, nemligen om milisens användande utomlands och upprättandet af en främlingslegion, hafva erhållit kunglig stadfästelse. Efter det häftiga angrepp, som varit riktadttemot sistnämnde bill, skulle man hafva väntat att tredje läsningen i underhuset skulle mött ett allvarsammare motstånd, men under komitådiskussionen d. 21 tog Disraeli tillbaka sin förklaring att vilja till det yttersta bekämpa förslaget och i mötet d. 22 förde derför Cobden nästan uteslutande ordet emot regeringen, i det han likväl icke så mycket höll sig till det föreliggande förslaget som till regeringens politik i allmänhet, och han tillrådde att inleda fredsunderhandlingar med Ryssland, som nu öfvergifvit hvarje tanke på att infalla i Turkiet och blott förhöll sig defensist. Lord John Russel bemötte Cobdens spetsfundigheter, hvilka starkt påminna om ryska diplomaternas noter. Bemälte minister förklarade, att engelska regeringen icke förde kriget för det ändamålet att söndersplittra Ryssland eller beröfva det en del af dess område, utan för att erhålla säkerhet för det att Ryssland icke fullföljde sina planer emot Turkiet. Krigets ändamål vore derför uppnådt, när czaren obetingadt och utan omsvep gått in på de solida garantier, förutan hvilka det ej kan vara fråga om någon fred. Morning Post låter äfven lorden säga, att han tror att det skulle vara föga säkert att låta Sebastopol existera. De andra Londonerbladen hafva dock icke lagt detta yttrande i lordens mun, hvarför man icke vet huruvida det bör betraktas som tillförlitligt eller icke. Det gör dock mindre till saken, om lord John Russel fält detta yttrande eller icke, ty sjelfva Aberdeen har ju under adressdebatterna förklarat Sebastopols förstöring vara en hufvudsak för de allierade. Vid samma tillfälle förklarade lord John Russel, att om ett nytt fälttåg begynte till våren skulle Österrike och sannolikt äfven Preussen gå på de allierads sida. På grund af ministrarnes yttranden under förhandlingarne om srämlingslegionsbillen, antages Såsom bestämdt, att det är Tyskar, som man vill anvärfva för främlingslegionen. Ett rykte förtäljer, att vestmakterna förgäfves försökt förmå spanska regeringen att sända en 12 å 15,000 man till Krim. Detta rykte betecknas af många som aldeles grundlöst. Månne ej ändå det skulle hafva kunnat uppstå derigenom, att engelska regeringen känt sig för i Spanien, huruvida det skulle gå för sig att uppsätta sramlingslegionen af spanska trupper. Det är ett allmänt påstående, att hemliga artiklar existera i trippelalliansen. Den i diplomatiska saker ofta väl underrättade Augs. allg. Zeit. antyder att dessa hemliga artiklar äro tre till antalet, af hvilka de 2:ne första röra fredsvikoren och den tredje blott har afseende på militäriska arrangemanger. De säkerheter, Som man fordrar af Ryssland, blifva förmodligen i dessa hemliga artiklar närmare desinierade oeh (A. allg. Zeit. låter förstå, att det i i dem stipuleras, att Ryssland måste tvingas till att inskränka sin flotta i Svarta hafvet till 6 krigsskepp och ej hafva några sastningsverk i Sebastopol. Enligt hvad nyss citerade tidning berättar,