Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1854, sida 3

s ra skogshushållare föreslaget, att plantera desse trak ter med pil och vide, för att göra dem skogbärande men desse trådslag ega intet värde i de skogstrakter der desse kärr som mest förekomma, nvarjemte dei med cn sådan plantering förenade uppoffring af dags verken är svårare att åstadkomma i en glest befolkar skogstrakt, hvarsore ock några sådane planteringar hä icke blifvit utförde. Ett bättre sätt att tillgodogöra dylika försumpningai I följer man i Holstein, hvarest man planterar vår vanliga sjövass (,arundo phreagmites4) uti alla sörsumpningar med stående eller tidtals öfversvämmande vat: ten, 1. ex. mindre och grundare sjoar, träsk, dammar, torfoch lergropar, kärr och mader uti skogarne m. sl. st. Vassen skördas der tidigt, innan den blir för grof och hård till kreatursfoder, och begagnas, utom till taktäckning, (hvartill den är vida bättre och uthålligare än halm, såsom foder till nötkreatur och hästar, som äta den tidigt skördade, torkade och sedan till hackelse skurna vassen med begärlighet, och blifva deraf hulliga — äfven mjölken efter vass-fodrade kor blir god och ymnig. I trakten af Elbe och Weser betalas I tunnland yppigt vass-beständ lika högt som I tunnland kornjord. Äfven i Sverige b.ukas alt skörda vass till tak täckning och kreatursfodring, men bergningens svårigheter af den vass, som finnes i våra sjöar och vattendrag, samt seden att berga den för sent på året, inskränka betydligt denna slags skörd. Utmed Göta-elf brukas att hemta blomvipporne af vassen (rörtopp) och försälja dem till madrass stoppningar efter 3 rdr per lisp. Det planteringssätt för vassen, som i Holstein begagnats, har bestätt antingen att i bottnen utplantera vassrötter, eller att sammanälta det mogna vassfröet med lera, och sedan i vattnet utså lerklumparne. Båda dessa sätt hafva varit belastade med kostnader af ett långsamt arbete, utan att derföre vara fristallda från osäkerhet vid planteringens eller såddens lyckande u tom förnyade hjelpsådder, hvarjemte sådderne alltid fordra flera år innan de kunna gifva någon afkastning, hvilka olägenheter ofta öfverklagats och afskräckt många från arbetets företagande. En kunskapsrik och driftig holsteinsk landtman, som under flera år idkat vassplantering å dertill tjenlige platser inom dess ompänderhafvande skogar, har derunder upptäckt en naturlig egenskap hos vassen, att under vissa beting kunna fortplantas på ett vida lättare sätt än genom rotplantering eller frösådd, och på grund af sine dervid gjorda iakttaganden anställt vassplanteringar med en öfverraskande lätthet och besparing af tid och kostnader, och som visat sig säkrare lyckas än den gamla rotplanteringen eller frösådden, samt gifvit skörd redan under andra året. Förfaringssättet vid denna nya slags vassplantering har hos uppfinnaren blifvit inhemtadt af en ung agronom, hr C. Voss, som här i orten erbjudit sig att, mot ett billigt dagtraktamente och reskostnadsersättning, tillhandagå vid vassplanteringars utförande. Då vi, ej mindre genom förevisade gynnande intyg utaf flera af ortens mest kunskapsrika och aktade jordbrukare, än äfven genom förevisade prof af vass under dess rotutvecklingsperiod efter det nya planteringssättet, gjort oss förvissade om metodens öfverraskande företräden af lätthet i utförande och säkerhet i att lyckas, draga vi ej i betänkande att hos allmänheten rekommendera denna nya hittills föga bearbetade gren af landtbruks industri, hvarigenom man erhåller ett ytterligare bevis på de många och rika håfvor som till menniskors båtnad finnas i naturen och på menniskosnillets förmåga att framkalla dem derutur.