Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1854, sida 3

Ekonomiskt. (Ur Wenersborgs tidning.) Det är allmänt bekant huruledes svenska jorden i allmänhet tager i anspråk all den omsorg och möda, som af odlaren möjligen kan åstadkommas, för att ur en mogen jordmån och under motsträfvige klimatiska omständigheter framlocka lönande skördar. Våra åkrar, vära ängar, våra beten och våra skogar gifva oss väl under en klok och ändamålsenlig behandling nöjaktiga skördar, men utom desse, i mer och mindre mån be arbetade, jordvidder ega vi derjemte stora sträckor som gifva ingensorts skörd och som ingengång blifvit för sådant ändamål af menniskohand bearbetade, nemligen våra vidsträckta mossar och vattendränkta skogskärr. Mossarne hafva genom brukspatron Hasselgrens lyekade försök med torsvens beredning till en tjenlig brännmaterial vid jernullverkningen. ångdaritt, gaslys ning och slera andra behofver, sått en hittills okänd, ganska stor betydenhet och synas för framtiden komma att hufvudsakligen användas för våra behofver, af brännmaterial, men groparne, som efter torftägten bildas och de vattendränkta kärr och försumpningar, som intaga en betydlig vidd af våra skogar, och som hvarken gisva skogseller grässkördar, hafva hittills ej kunnat tillgodogöras, och återstå ännu såsom alldeles onyttiga för egaren. Det har visserligen blifvit af vä