Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1854, sida 2

de i hetta precist som jag nu. Jag halp sjell till att rädda invånare och kreatur. Ingen lesvande varelse blef innebränd, med undantag af en flock dufvor, som slögo i elden, samt bandhunden. — På honom hade jag ej tänkt. Man kunde böra hur han tjöt — och detta tjut hör jag ännu ständigt, då jag vill sofva, och slumrar jag in, kommer hunden, så stor och lurfvig; han lägger sig på mig, tjuter, trycker mig, qväfver mig. — Så hör då på hvad jag berättar, du kan snarka hela natten, jag ej en fjerdedelstimma. — Den häftiges ögon blefvo blodsprängda, han kastade sig öfver kamraten och slog honom med knytnäfven i ansigtet. — Den gemene Matts är nu galen igen! hette det rundtomkring, och de andra brottslingarna togo fast i honom, brottades med honom, böjde hufvudet ned till benen och bundo honom så att blodet höll på att tränga ut ur ögon och porer. Ni dödar honom, ropade presten, den olycklige! och under det han skyddande sträckte sin hand öfver syndaren, som redan här så hårdt måste plikta, förändrades scenen; de slögo genom präktiga salar och fattiga stugor; vällust, afund, alla dödssynder skredo förbi dem, en dömmande engel uppläste syndarnes brott och deras försvar; detta gällde visserligen föga inför Gud, men Gud känner hjertat, han känner allt, det onda inifrån och utifrån, han, nåden, kårleken. Prestens hand darrade, han vågade ej utsträcka den för att taga ett hår af syndarens hufvud. Tårarna strömmade från hans ögon, liksom nådens och kärlekens vatten, hvilka släcka helvetets eviga eldar. Då gol hanen. Förbarmande Gud! du skall skänka ro i grafven åt henne, som jag ej kunnat srälsa. Nu har jag ro, sade den döda, adet var ditt stränga ord, din hemska tro om Gud och hans skapelser, som dref mig till dig! Lär dig känna menniskorna, åfven hos de onda finnes något af Gud, något som kan besegra och qväfva helvetets eld. En kyss trycktes på prestens mun, det blef ljust omkring honom; Guds klara sol kastade sin stråle in i hans kammare, hvarest hans hustru lefvande, mild och älskvärd, väckte honom ur en dröm, som Gu sändt honom. 2 AÅ