Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1854, sida 2

Tillfölje af dessa rapporter har nu en kommendering från Elfsborgs regemente af 52 man med befäl den 6 sistlidne December — således 22 dagar efter det timade uppträdet — blifvit inqvarterad i Mute och Linnarps byar, förmodligen på grund af Kongl. M:ts nådiga förordning angående förändrade stadganden mot uppror och olosliga sammankomster af den 6 Februari 1849, hvars 6 stadgar: -till upprors stillande må krigsmanskap användas. våldet den 14 November skulle afböjas den 6 derpåföljande December. Dock som ,upploppet fortfor ännu den 20 November kunde det ju äfven tilläfventyrs fortfara den 6 December. Emedlertid ser bonden sin ringa gröda, sitt och de sinas underhåll för året, uppslukas af främmande munnar — mot ersättning, ja, en spottstyfver — hvilket förhållande, om det någon längre tid kommer att fortfara, skall föra honom till tiggarstafven. Men icke nog härmed. Den oskyldige får lida lika med den skyldige. Åfven de åboer, mot hvilka icke allenast inga bevis finnas för deras delaktighet i detifrågavarande våldet, utan hvilka tvertom bevisligen kunna styrka, att hvarken de eller deras tjenare varit vid uppträdet närvarande, hafva detta oaktadt måst öppna sina hem och sina förrad för dem tillsända bevakare. Och qvinnorna, som väl icke kunna tillförbindas någon ansvarighet för sina mäns eller bröders gerningar, äro dock de som genom inqvarteringen blifvlt mest straffade, alldenstund det är på dem omsorgerna för soldaternas förplägning hvila. Och de fattiga, från hvilkas munnar så många brödstycken, hvilka eljest blifvit dem till del, ryckas, huru hafva de förskyllt den svåra lotten? Och på hvilket sätt har denna inqvartering verkställts? Hos en bonde, hvilkens hustru kort förut accoucherat, svag efter barnsbörden, ytterligare försvagad genom skrämsel vid det stormiga uppträdet, inqvarterades 9 soldater att af den sjuka qvinnan vårdas. Hos en annan bonde, hvilken genast häktades, hvars hustru ännu icke efter barnbörden blifvit kyrkotagen, som hade ett dödt barn i huset, insattes 6 man och en underofficer att af den öfver tyenne svåra förluster bedröfvade qvinnan förplägas. Ar detta sätt att gå till väga den lugna rättvisans? Ar detta sättet att hos en menighet väcka och upprätthålla aktning och tillgifvenhet för lagen och dess utöfvare? Ar det icke sastmer ett sätt att framkalla alldeles motsatta känslor? I