(Iosändt.) Rörande oroligheterna i Mutene. En person, som är i tillfälle att, rörande det i Mute by af Hallands lan mot kronobetjening begångna våld, lemna sanningsenliga upplysningar, anser det vara sin pligt, att inför den allmänna opinionens domstol, för hvilken saken blifvit framdragen, aflägga sitt vittnesbörd om förloppet af händelsen samt dermed i sammanhang varande omståndigheter. En skeende undersökning vid domstol, förd, såsom man hoppas, af ortens aktade och aktningsvärde domare, herr protokollssekreteraren Lindblad, skall visserligen: blifva den bäste ledaren för omdömet om storleken af förbrytelsen; men då denna undersökning först efter en längre tids förlopp kan hinna att afslutas, och då genom de i tidningarne redan införda berättelserna det redan har vädjats till allmänhetens domslut, tycks det äfven vara på sin plats att allt som kan tjena till sakens belysande framlägges i dagen. Hvad nu först angår det vid beslagstillfället timade uppträde, så lärer beklagligtvis kronolänsman Kjellmans rapport vara enlig med verkliga förbållandet; men för att få en riktig föreställning om en händelse, är en blott relation af sjelfva faktum långt ifrån tillräcklig; man måste äfven känna de omständigheter, af hvilka -den varit betingad och under hvilka den timat, och dessa äro i korthet följande: Genom den uppgiften af Peterssönernas utskickade, att röfvare voro anlända till dessas bostad och hölle på att frånröfva dem deras egendom, hade folket blifvit lockadt till stället. Detta föregifvande tyckes väl innebära en sådan orimlighet att haltlösheten deraf bort af en och hvar inses, men för sannolikheten deraf att det icke destomindre blifvit trodt, talar i allmänhet den ringa reflexionsförmåga en obildad folkhop besitter samt det faktum att få äfven bland de bildade äro begåfvade med presence desprit och att ingen torde deraf vid alla tillfällen vara i besittning, och härvidlag isynnerhet, dels att år 1851 midt på en ljus sommardag en hustru uti angränsande by blef rånad och mördad, dels den beklagliga nödvändighet, hvari allmogen här på orten befinner sig, att nödgas sjelf uppspåra och till laglig näpst befordra förbrytare. Allmänna praxis är nemli gen att så snart stöld, rån eller dylikt begås, uppbådas genast af den bestulne eller rånade grannskapets manliga befolkning att anställa efterspaningar. Så begaf sig, strax efter det förut nämnda mord blifvit kunnigt, en stor del af socknens innevånare åt olika di rektioner att förfölja mördaren och ehuru det ej lyckades att gripa honom, vanns dock god ledning för hans upptäokande samt visshet att han icke tillhörde socknen. Under loppet af några år bar, utom upptäckten af flera tjufnader, äfven gerningsmännen till 2:ne inom socknen begångna gräsliga rån — det är att märka, att rånarne icke tillhörde församlingen — genom allmogens tillgöranden blifvit gripna. Det vore för vidlystigt att bär uppräkna alla de tillfällen då denna allmoge på detta fält utmärkt sig — ehuru det förtjenade att till de behjertade och oegennyttiga männens heder blifva kunnigt. IIimble häradsrätts dombok kan derom tillräckligt vittna. Den sarhåga nerr K. L. Kjellman i sin rapport säger sig hysa om sramtida öppet våld emot enskild person och dess egzendom har, thy värr! länge sedan och långt innan våldet mot honom föröfvades här på orten nått sin Uppsyllelse Rolfstorps bönder kunna härom lemna både honom och herr kronofogden Ringius fullständisa upplysningar. Men om ock en oriktig föreställning om hvad som hos Peterssönerna förehades, välat folkets ilande till hjelp, så kan dock icke de förifvade våldsamheterna från denna oriktiga föreställ