Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1854, sida 2

ru den sramgent förvaltas — då kunna och skola de uppstå och srodas alla dessa oarter, slutligen ledande till öppna bedrägerier, hvarom Economist talar, hvilka till sist skola beröfva det samhälle, hvarest en sådan anda råder, allt förtroende och dermed förr eller sednare äfven dess rörelse, lif och välmåga. Vi vilja hålla oss till en mera speciell omständighet i detta hänseende. Det är ingen ovanlig sak, att då ett sallissement inträffar inom någon af våra större eller mindre städer, man såsom en tröst anför, att förlusterna drabba icke sjelfva detta samhälle, utan drabba antingen andra rikare orter inom landet, eller ock, i bästa fall, utlandet. Denna tröst är mycket fåvitsk, och visar blott att man saster sig vid det oväsentliga, som man ser, framför det väsentliga, som man icke ser. Uvad blir nemligen följden, då t. ex. några konkurser inträffat i Borås, Alingsås, eller någon annan mindre stad, och man vetat ställa saken så, att forlusterna drabba t. ex. endast Götheborgs större köpmän? Jo följden blir den, att dessa sednare antingen draga sig undan all förbindelse med Alingsås och Borås etc., eller ock fordra vid förbindelsers ingående så stora garantier, att aflärsrörelsen i de nämnde städerna bringas inom mycket trängre gränser, i st. f. att den eljest kunnat ofantligt utvecklas. För hvarje hundrade riksdaler, som man tror sig hafva vunnit, derigenom att man sjelf sluppit förlusten, har man för framtiden förlorat tusende. Långt bättre — icke blott hederligare, utan rent af ekonomiskt klokare — hade det varit, om den goda och upplysta allmanna anda hade varit rådande i den lilla köhstaden, att man i första rummet honorerat alla förbindelser till de större aflarsorterna. Derigenom skulle det lilla samhället hafva småningom ershållit en stor kredit, och med krediten ökad rörelse och ökad välmåga, och de förluster man från början åtagit sig skulle sålunda hafva blifvit tusenfaldigt ersatta. Och hvad som gäller om Alingsås, Borås, m. fl. smärre städer, i förhållande till Götheborg eller Stockholm, gäller om dessa sednare städor i förhållande till Hamburg, London, m. fl. utländska orter. För hvarje tusentals riksdaler köpmännen der förlora i Götheborg eller Stockholm förlora dessa millioner i rubbad kredit. Vi hafva härmed naturligtvis endast uttalat principen, utan att yrka dess tillämpning i hvarJe särskildt fall. Ty säkert är, att ett samhälle, hvars tillvaro hvilar på affärsförhållanden — och hvilket samhälle gör icke detta nu för tiden? — aldrig kan ägna nog uppmärksamhet åt vinnande och bevarande af förtroendet, som utgör ett så ingripande element i all handel, att denna derförutan icke kan existera. Och för bevarandet af detta förtroende, bör en allmän anda utvecklas, grundad på medvetandet af den, i moraliskt afseende, solidariska ansvarighet, som en orts affärsmän äga till hvarandra, i hvilket medvetande de också äga lika mycket rätt som pligt, att vaka öfver hvarandra. Man kan tryggt påstå, att det är en sådan anda, som väsentligt bidragit till den utveckling flera af Europas större affärsorter uppnått, likasom äfven sakt aden deraf beredt mängas undergång. Denna allmänna anda bör vara så allvarlig och sträng, att, såsom Economist säger, den redlige köpmannen icke ingår i någon affär med den tvetydige, kunde han ock förskansa sig mot all dermed förenad ekonomisk risk. Härigenom skulle förr eller sednare alla farliga elementer undertryckas eller undantrangas och med redbarheten, idogheten och sparsamheten följa välmåga och soliditet, hvarigenom det samhälle, der sådana dygder blifvit rådande, skulle förvarfza det stora moraliska anseende och förtroende, hvilket åter nödvändigt skulle åt dess affärslif skänka en stor, ja obegränsad utveckling. Ty så sammanhänga de moraliska lagarne med lagarne för den rent materiella utvecklingen att de förhålla sig till dem såsom orsak till följd. Det ligger derför en ovederlågglig sanning till grund för det gamla svenska ordspråket: Ärlighet varar langst. Horikes Nyheter.