Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1854, sida 2

det mest naturliga utseende af förvåning och glädje; tilltalade mrs Malderton med den största hjertlighet, helsade de unga damerna p det mest förtjusande sätt; bugade sig och skakade band med m:r Malderton, med en sådan grad af aktning att den nästan steg till vördnad, och besvarade de tvenne unge männens helsningar på ett till halsten förbindligt, till hälften nedlåtande sätt, som fullkomligt öfvertygade dem om att han måste vara en vigtig, men, på samma gång, nedlåtande personlighet. — Miss Malderton, sade Horatio, efter de vanliga helsningarne, och bugade sig mycket djupt, vågar jag hysa det hopp, att ni skulle vilja skänka mig nöjet — — Jag tror ej jag är engagerad, sade miss Teresa, med assekterad likgiltighet — men verkligen — så många. — Horatio såg ytterst intressant olycklig ut. — Jag skall ha den äran, smålog slutlige den intressanta Teresa; och Horatios ansigt uppklarnade lik en gammal hatt under e regnskur. — En ganska belefvad ung man, sade der förnöjde m:r Malderton, när den artige Spar kins med sin dam uppställde sig i srangaisel som just nu börjades. — Han har ett utmärkt bra sätt att uttryc ka sig, sade m:r Frederick. (Forts.)