Utrikes Nyheter. ENGLAND. Vi fortsätta redogörelsen för dressdebatterna i parlamentet. Slutet af det i i vår albrutna anförandet utaf earlen af Derby följer till en början och lyder som följer : Drottningen omtalar med tillfredsställelse den traktat som i förening med Frankrike afslutats med Osterrike och lofvar sig deraf ett stort resultat. Denna punkt inger mig allvarliga tvifvel. Österrikes stöd är visst en sak af största vigt, men jag tvekar att förklara mig tillfredstäld med denna traktat, innan jag känner dess innehåll. Österrike har spelat en föga värdig rol; men det har spelat den ganska skickligt, och det kan nu finna det nyttigt att afkasta masken och störta sig i sina bundsförvanters armar. Gifve Gud, att så är förhållandet, men, oaktadt styrelsens favoritfras, att vi borde vinna Österrikes och Preussens samverkan genom underhandlingarnes förhalande, frågar jag hvad har detta förbalande hittills inbringat oss för nytta från Österrikes och il synnerhet srån Preussens sida? Den ena makten har iakttagit en tvetydig neutralitet, den andra en tyetydig men verklig fientlighet. Österrike har i hög grad varit vållande till den ringa framgången af detta falttåg. rorst efter upphälvandet af Silistrias belägring beslöt sig Österrike för att mellankomma, men när denna belägring var upphäfd, när Ryssarne voro i fullt återtåg, när Omer Pascha var triumferande. Österrike mellankom, betäckte med eller utan H. M:s regerings föregående samtycke, Ryssarnes återtåg, hindrade Turkarne att sramrycka och började demoraliseringen af denna turkiska armå, som mon kunnat använda i Bessarabien, allt detta var resultatet af Österrikes mellankomst. (Ganska bra!) Allt detta berättigar mig att betvisla fördelarne af den afslutna traktaten. Jag vet icke hvad Österrike lofvat; och om det är lätt för kronans rådgifvare att lyckönska sig till en traktat som de allena känna, är det svårt för oss att förklara oss belåtne med en traktat som vi icke känna. (Hör!) . Jag säger detta emedan jag är öfvertygad, att de ädla lorderna på andra sidan skola finna mina ord nog vigtiga för att modificera adressen sålunda, att vi fritaga oss från att förklara oss belåtna med en traktat, hvarom vi ej ha någon kännedom. Jag skall icke göI ra detta till föremål för ett ändringsförslag, men jag fäster styrelsens uppmärksamhet på denna punkt, på det att adressen må antagas med enhällighet. (Hör!) Jag fäster dervid en dubbel vist, emedan vi för att kunna med kraft fortsätta kriget å ena sidan tarfva landets uppriktiga understöd och å den andra det formligaste uttryck af parlamentets vilja. Vårt votum måste vara enbälligt, verlden måste vara vittne till skådespelet af en stor nation, som åsidosätter hvarje politisk animositet, hvarje Partiskiljaktighet och af själ och hjerta ansluter sig till den önskan hvaraf styrelsen och landet äro lifvade att kraftigt föra kriget äfven utan afseende på det misstroende som kabinettet kan ingifva oss. (Bravorop.) Ä Jag uttrycker landets, mina vänners och parlamentets tänkesätt, då jag säger att långt ifrån att pruta på de anslag, som man äskar af oss för detta vigtiga krig, måste styrelsen eggas att göra alla möjliga ansträngningar och uppoffringar för att erhålla en varaktig fred, det vill säga segrande utgå ur kampen. Till dessa tappra soldater, som, reducerade till antal och försatta i så kinkiga omständigheter, tappert kämpa för fosterlandet, vill jag säga: Ännu litet tålamod och ihärdighet. Slutet nalkas; den dag randas snart då J skolen skörda frukten af edra mödor. Era landsmäns ögon äro fästade på er. De sympathisera med era ansträngningar; män, qvinnor och barn uttöma sina resurser för att hindra era lidanden. Förstärkningar skola sändas er. Ert mod, er djerfbet, ert ståndaktiga motstånd, er oböjliga ihärdighet skola erkännas och tjena det land till föredöme, som är stolt öfver att ega er till sina kämpar och försvarare. Fullföljen er modiga stråt. Ännu litet tålamod för att kämpa med de oundvikliga svårigheter som stå er i vägen, och liten på era medborgares understöd. Det finnes lagrar för dem som duka under, och när J återkommen från denna expedition som, oaktadt alla sina saror och besvärligheter, skall slutas segerrikt, skolen J vara de män, som upprätthållit vår sanas heder, skolen J hafva befriat Europa från en förtryckares öfvermakt, skolen J hafva förtjent Englands och verldens välsignelser. Uhållande bravorop.) Hertigen af Newcastle (krigsministern.) Det gläder mig, att vår fruktansvärde fiende skall se, att den enda punkt, som skiljer oss är att styrelsen icke nog energiskt fört detta krig. Uti ett ögonblick som detta, är en mans eller en styrelses ställning ett intet vid sidan af landets intressen. Bättre är att vi förlora i detta lands eller verldens aktning, än att se ryska kejsaren bedraga sig rörande detta lands tänkesätt. (Bravorop.) Jag har alltför mycket medvetande af min svaghet för att finna förträffligt allt hvad som gjorts och för att påstå, attl, om allt vore ogjordt som skett sedan krigsförklaringen, vi skulle handla såsom vi gjort. Men innan jag rättfärdigar några af våra handlingar, bör jag erinra om de omständigheter under hvilka våra första mesyrer tagits. Vår första afsigt var att understödja turkiska trupperna och beskydda Konstantinopel emot ryska armen i Donaufurstendömena. Dessutom ville vi, när kriget en gång blifvit förklaradt, erhålla garantier af fienden, hvilka kunde förekomma återkomsten af de orsvoker, som invecklat oss i kriget, Deruti öfverensstämde vår politik med Frankriks, allt ifrån underhandlingarnes början. Vår allians med Fransmännens store kejsare har varit fullständig allt ifrån början. Aldrig har någon allians varit fastare än denna. Att vårt mål från början var dubbelt bevisas genom afsändandet af en flotta till Östersjön. Jag vill icke besvara den ädle grefvens pitande utfall beträffande våra operationer i detta haf, men jag tror, att, om än icke de resultater som vi väntade af dessa operationer förverkligats, de dock frambragt några fördelar. Till Rysslands stora förödmjukelse måste dess flotta —— — —-—— — an rs mm ÖU