Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1854, sida 3

Ånyo framträder ,Tjufpojken, bälsande sina väaDer och gynnare samt förärande dem en ny laddning goda och utsökta ,varor. Det företer sig med Ijuspojken4 den egenheten, att han, ehuru han lydande naturens lag, med hvarje år blifver ett år äldre, likvål (utan skryt sagdt) allt fortfarande förstår att bibehålla sitt glada och muntra lynne. Han inbillar sig att detta skall förskaffa honom en lång och lyckosam lefnad samt att ban allt framgent må kunna förtjena namn af glad och toujour. Munterhet utan skoj fortfor att vara hans gyllene valsprak, och hans sträfvanden här i verlden kunna ej lämpligare betecknas än med skaldens ord: ,Han glad vill vara med de glada, Och säga ut ett menskligt ord; Ty det gör oskuld ingen skada, J blyga tärnor uti Nord! Det kommer an på hur det såges, Och äfven hvad det handlar om. ... Men om hvart ord på galdvigt väges, Så dör väl Svenskan småningom. l12494. u-—,-p — —c —ö—ä— ö