Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1854, sida 2

det icke skulle frånträda sin öfvertygelse, att fordra de ofvannämnda vilkoren för kreditivets beviljande. Det var då en ibland ståndets hederligaste, men tillika oskyldigaste ledamöter trädde emellan och gaf saken dess för vederbörande behagliga lösning, d. v. s. beredde ministeren det önskade förtroendeanslaget, så att den derelter kunde tryggt för Europa förkunna, att den ägde landets fulla aktning och anhänglighet, i det alla de anslag den begärt blilvit beviljade obetingadt, med blindt förtroende till regeringens vishet och syften. Att bondeståndet återremitterade betänkandet, d. ä. afslog det obetingade beviljandet af anslaget, behöfde ej nämnas. Till följd af hvad sålunda passerat, blef ställningen följande: Det officiellt kända och erkända är att regeringen förklarat sig vilja försvara neutraliteten quand meme, ifrån hvilket håll den än må hotas, och på denna förklaring var det, som alla fyra riksstånden läto förmå sig att afgilva en tacksägelseadress, utan att, i sin loyala ifver, det ringaste tänka på hvad den betackade åtgärden innebar. Under tiden hade likväl borgarståndets sinnesstämning i detta hänseende blifvit så förändrad, att dess majoritet beviljade anslaget på grund af ett meddelande, som gått ut på att visa, det regeringen ingalunda vore sinnad att fullfölja det betackade politiska systemet, utan fastmer antaga ett helt annat. Men hvarpå hvilar då garantien för den förväntade förändringen i detta hänseende? Ar det på något officiellt tillkannagisvande? Ingalunda. På någon förklaring, om ock än så liten, af konungens rådgifvare på riddarhuset? Icke heller; de aktade sig noga att i detta fall släppa fram ett ord, som kunde gilva minsta aning om en annan politik än den officiellt kungjorda och betackade. Nej, hela garantien består i hvarken mer eller mindre än hvad hr Brinck omtalat att han hört emellan fyra ögon, så vidt han rätt uppfattat meningen af detta samtal. På hr Brinck hvilar således äfven hela ansvaret för det ministeren lemnade förtroendevotum, och man kan således med fullt skäl säga, att hela Europa betraktar honom med uppmärksamhet. Man måste erkänna, att sällan någon sak blifvit skött med mera habilitet från den ena och naivitet från den andra sidan, då man å den förra hade nog fin takt att förutse, det pluraliteten i ståndet skulle vara nog beskedlig, att anse ett sådant meddelande underhand af en enda ledamot tillräckligt, för att utan vidare invändning votera millioner, och å de sednare verkligen ingen ifrågasatte att det kunde behöfvas någon annan auktoritet än en lös enskild berättelse af en ståndets ledamot om hvad han hört mellan fyra ögon, för att derpå grunda det vigtigaste beslut, som blifvit sattadt vid denna riksdag. Dessa omständigheter utgöra ett alltför vigtigt bidrag till riksdagens inre historia, i afseende å den yttre politiken, för att ej böra bevaras i minnet. , Det roligaste af alltsammans, skref oss en väl initierad person, rörande denna tilldragelse, ,är att, enligt hvad ledamöter i ståndet sjelfva berättat, de som i förtjusningen öfver hr Brincks meddelande kastade alla betänkligheter och vilkor öfver bord, sedermera efter voteringen, sedan de fått sofva på saken och börjat tänka efter, kommo underfund med, att hvad så väl hr Brinck å sin sida vid det betydelsefulla samtalet mellan fyra ögon, som de derefter af honom fått veta, utgjorde — alldeles ingenting, som man kunde taga fatt på till sitt innehäll, hvarken i hufvudet eller svansen. Emellertid äro nu alla de äskade anslagen beviljade i och för neutralitetens upprätlhållande ifrån hvad håll den ock må hotas. Om de krigiska symptomer, hvaraf vi i gårdagens blad meddelade ett, komma att, såsom troligt är, alltmer framträda, och om regeringen slutligen ser sig nödsakad att till våren åter sammankalla rikets ständer, för att underrätta dem att neutraliten kommer att upphöra, så skall det bi eget att erfara: från hvilket hål neutraliteten blifvit hotad. Kanske skall man då ock besanna, att om genom en viss fintlighet det närmaste syftemålet kan vinnas, så vinnes dock intet högre mål utan ärliga, öppna och goda medel. Vi afsluta härmed vår förberedande, hastiga granskning af den slutade riksdagen, men tor: de tid efter annan få återkomma till utförligare redogörelse af vissa enskilta, här blott vidrörda frågor. Slutomdömet öfver riksdagen torde emellertid blifva, att om den ock i ätskilliga materiella frågor genomdrifvit beslut, som utan tvifvel skola blifva för fåderneslandet