Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1854, sida 3

raskad. Du misstager dig, jag begaf mig till Horsens för att söka min bägare. — Ja, men det var jag som fann den! svarade hon småleende. Vid dessa ord vände hon sig mot ett bord, tog en bricka och presenterade Marquardt en bägare. — Drick, min herre och man! sade bon. Drick oss förlåtelse till ur denne bägare! Marquardt uppgaf ett rop: det var hans kåre bägare, den försvunne och förlorade skatten, hvari Ingeborg räckte honom vinet, likasom det varit Anna, hvilken köpt den tillbaka af guldsmeden. Medan han tömde bägaren, kände han sin hand fattad och en mild och bedjande röst hviskade till honom: — I ditt bjerta har du ju förlåtit dina ångrande barn! Var det icke så du sade då vi sist skiljdes? Öfver Marquardts anlete hvilade ett sörklaradt leende; han drog Anna häftigt intill sig. dolde sitt hufvud vid hennes bröst och gret Som ett barn. En djup och länge oafbruten tystnad följde på detta upptrade.