det lugn och den värdighet han förstod att bevara äfven under sina lidanden; jag tvislar icke. Hvad du sagt är sannt, blott i ett har du misstagit dig. Den adelsman du omtalar var icke okunnig om sin hustrus besök hos dottern. Han kände och tillät det; eljest skulle en dylik handling hafva varit oförenlig med hans och hennes ära. — Ja det är möjligt, svarade bonden tvislande; men hur kan ni ha reda derpå? — Emedan jag är den far, om hvilken du 1 AL