talat. — Ni? — Jag är Marquardt Trane, sortsor han sorgset. Du kan berätta för dina barn, att en af landets förnämsta adelsmän åkt på din vagn. Tillåt nu att jag stiger af. Min väg går åt den här bivägen. Tag detta till lön för din tjenstaktighet. Vagnen höll, Marquardt steg af och lemnade stora vägen. Bonden stirrade förbluslad efter honom, till dess gubbens gestalt försvunnit mellan buskarne, som inhägnade den gångstig, åt hvilken han tagit af.