Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1854, sida 2

vesterlandet såg målet för sin äregirighet, göra Orienten till sitt säte, och vesterlandet till sin sotapall. Väl har det lyckats Ryssland att bringa under sitt protectorat en rad vasallstater, delar af ett annat rike, och att genom utgreningar af sin dynasti förvärfva sig vänner och anhängare i hjertat af andra stater. hvad som Spanien, det skenbart svaga och söndersallna Spanien, var för Napoleon, för Ryssland det skenbart hjelplösa Turkiet. Europa har icke förgätit den stora lärdom, som hon erhöll från 1805 till 1813. Hon dröjde icke till dess det lyckats eröfringslystnaden att efter hvarandra utmatta och utarma hvarje enskildt bland de stora rikena, utan hon trädde den till mötes genast första året, i hela fullheten af sin oförsvagade kraft, och vi hafva för oss den säkra utsigten, att der besrielsekamp, som de tre allierade nu börja, skall få ett snabbare lopp än den, som det utmattade Europa hade att bestå mot kejsar Napoleon I. i Men äfven en annan lärdom, som de sednaste stora krigens historia lemnat åt esterverlden, skall icke förgätas af de statsmän, i hvilkas händer Europas blifvande fred hvilar, den läran, att man måsteicke blott slå ned sin fiende, utan äfven afväpna honom och för lång tid göra honom oförmögen att strida. De sordringar, som Österrike nu i de tre allierades namn skall skicka till S:t Petersburg, kunna icke längre inskränka sig till de omtuggade fyra punkternas theoretiska område. De måste utverka fredsvilkor, som icke stämpla freden blott till ett vapenstillestånd på två, tre år, lik de fredslut, som Napoleon afslöt. Vilkoren måste blifva af samma slag som de, hvilka Wicner-kongressen en gång föreskref Frankrike; vilkor, som lemna orörda ryska folkstammens nationalitet och ryska rikets storartade folkenhet, som göra det möjligt för Rysslands regering att på den inre kulturen använda hela sin uppfinningsrika anda, hela sin öfverslödande kraft och göra ryska folket till värdiga medlemmar af de Europeiska bildningsfolken; I I I I gaste urkund, men tillika vilkor, som afskära de polyparmar, hvarmed det nu griper omkring sig till höger och venster. Rysslands periferi är farlig för verlden, men icke dess medelpunkt. I hjertat af detta rike finnes ett mäktigt, insigtsfullt nationalparti, hvilket betraktar Peter den stores testamente såsom den mot landets kallelse fiendtlinemligen denna traditionella ärelystnad som vill glänsa till det yttre och vidga sig utåt, men lemnar landets inre öde, obefolkadt och rått. -I sådan anda skulle de fredsvilkor, som Europa skall och måste uppställa för Ryssland, blifva en välgerning för detta rike och en välgerning för hela verlden. Peter den stores testamente är den farligaste fienden för Europas karta.. Men det bles