Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1854, sida 1

g — —E—!kV ———— — — Ned åt Veile till. — Den vägen kör jag också; ni kan följa med mig så långt ni har lust. — Tack! svarade Marquardt, och dermed afstannade samtalet. Denna tystnad var emellertid icke i bondens smak. Han hade medtagit Marquardt för att skaffa sig tidssördrif och sällskap på vägen. Efter en liten stund började han ånyo: — Jag heter annars Sören Top! — Jaså. — Jag har kört med lass i många herrans år, från stad till stad, men det der duger icke mycket nu för tiden. Han teg och väntade några ögonblick på svar; då Marquardt fortfor att tiga, fortsatte han: — Jag har också en halfbror, som var med i kriget. Han är hemkommen nu. — Gud bevars, hvad han kan berätta för historier. — Det vill jag tro, sade Marquardt. — Han har gjort skäl för sig, ska ni veta. Han var en af de förnämste i vintras på Amager den gången då Mikkel Skov höll på att taga kungen af Sverige till fånga. — Var han det? svarade Marquardt, som började skänka bondens berättelse mer uppmärksamhet. Denne märkte det och fortfor belåten: