Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1854, sida 1

medan han uppvecklade guldbägaren ur duken. — Ni misstar er, mästare! svarade han saktmodigt; jag är hvarken hofmästare eller tjenare, utan en fri och adelig herre, som kommer för att föreslå er en handel om denna bägare. Guldsmeden tog bägaren, pröfvade den, vägde den och fortsatte en stund sina undersökningar, medan han då och då öfver sina glasögon kastade en mönstrande blick på Marquardt. Denne följde med spänd uppmärksamhet alla hans rörelser. — Det är blott dåligt arbete, yttrade den lille slutligen, kantigt, plumpt och illa lödt. Jag gjorde förlidne Kyndelssmessa en bägare åt hennes nåd, fru Munk på Boller; den skulle ni ha sett. Jag gjorde också en sockerskål åt frun på Haraldskjer och en liten silfverstol åt junkern på Tirsbek, i den nya stilen, som salig kungen lät införa här genom sina båda franska byggmästare. Det var saker, som man kunde ha glädje af att sätta sin namnstämpel på. Klockan på min dörr stod aldrig stilla ett ögonblick, medan jag arbetade; der kommo förnäma fruar och junkrar, alla af det höga adelsståndet, till häst och i sina bärstolar; der kommo yrkesbröder och stadens öfverhet; alla skulle de upp på Smedgatan till mäster Sövrens bod för att se det dyrbara konstyerket.