KRIM. I Mentschikosls senaste detaljberättelse af den 24 Nov. förmäles: Bombarderingen af Sebastopol fortsättes visserligen, men ganska svagt och utan skada för oss. När om aftonen våra kunskapare berätta, att de förnimma det fienden arbetar i löpgrafvarne, blir elden från våra och de fientliga batterierna lifligare, men blott en kort stund. Om nätterna oroas belägrarnes arbeten i löpgrafvarne af frivilliga, så att de icke kunna fortskrida vidare. Fienden sortsar att besåsta sin ställning; från vår sida bli försvarsanstalterna med hvarje dag starkare. Sedan fientliga flottans förluster i stormen den 14 konstaterats, visar det sig, att vid Sebastopol 14 fartyg kastades på stranden; vid Eupatoria 2 linieskepp, 2 ångare och 13 åtskilliga andra fartyg; utom dessa flera vid Balaklava. Af detta antal blefvo några förstörda af oss, andra likaledes af oss eller äfven af fienden uppbrända och andra slutligen sönderslagna. En del af de förlista fartygen voro lastade med artilleri-, proviantoch munderingsförråder ; på flera af desamma voro besättningarne icke i stånd att rädda sig utan föllo i våra händer. Times korrespondent lemnar under den 17 Nov. en skildring af stormen den 14, ur hvilken vi göra följande utdrag: Från måndags morgon d. 13 till thorsdags estermiddag d. 16 rasade i svarta hafvet den förfärligaste storm, som man någonsin upplefvat i denna del af verlden. De äldsta lotsar erinra-sig icke hafva sett maken till oväder. Vinden kom hufvudsakligen från sydvest, men äfven understundom från andra väderstreck. Under stormen kommo emellanåt kastvindar, som lösryckte de största skepp från deras ankarplatsar och sändersleto ankarkettingarne, som om de hade varit af tågvirke. Uvarje gång dessa kastvindar uppstodo, kastades något olyckligt fartyg emot den ogästvänliga kusten och det var omöjligt att lemna dem den ringaste bjelp på denna vildt brusande sjö. Den första olyckan på ankargrunden på höjden af Katscha drabbade Sampson, som tillika med de andra ångarne nyss eldat under maskinerna, då stormen begynte. Den stötte emot transportfartyget Pyrenges och mistade sina master vid sammanstötningen, under det ankarkettingarne sprungo på det sistnämnda fartyget, hvilket dref långsamt emot kusten och stötte med sådan våldsamhet emot, att dess master ögonblickigen gingo öfver bord. Längre fram på dagen och påföljande natt följdes Pyrendes af 2:ne andra transportfartyg. Ett tredje stötte äfven emot land längre ned i bugten, närmare Katschas mynning. 8 franska briggar, hvarpå befunno sig både soldater och hästar, blefvo äfven kastade emot kusten och flera af dem blefvo straxt sönderslagne eller genomborrade af kosackerna. Dessa hade snart upptäckt hvad som var å färde och hade genast infunnit sig för att draga bästa fördel af olyckan. Det skickades ett ilbud till Sebastopol och ett par timmar derefter kom en vagn, förspänd med 4 gråskimlar, körande öfver sandbankarna och deri satt en officer, som påtagligen var af hög rang. Det är förmodligen hans närvaro man får tillskrifva, att de skeppsbrutne sjömännen ej blefvo nedskjutna af kosackerna på klipporna. Ehuru största delen af fartygen voro bestyckade, voro de likväl aldeles hjelplöse, då kanonerna icke kunde brukas och krutet var genomblött af hafsvattnet. De ryska officerarne gingo af och an på klipporna och vinkade åt de skeppsbrutne att gå i land, hvilket anbud de fleste likväl asslogo. Ousdags eftermiddag blef det mera stillt och 3 båtar lade ut från Qucen, hvilka i trots af bränningarne och den svåra sjögången lyckades nå ÅPyrenåes. Äfven en båt osgick från Britanniatill de skeppsbrutnes räddning, man den hade nära gått under, och en officer och manskapet på en båt från franska amiralskeppet, hvilka gjorde ett djerst försök att komma sina kamrater till hjelp, blefvo alla tillfångatagne af Ryssarne, då deras båt af den häftiga sjögången dress emot land. 40 å 50 man och 2:ne soldathustrur räddades onsdags afton och fördes ombord på Queen. Då Kosackerna sågo, att en del af deras väntade byte undslapp dem, gåfvo de eld på de tillbakagående båtarne och en kula gick igenom hatten på en soldathustru och dödade en matros af Queens besättning. Fienden slöt dagen med att sända en laddning emot ett fartyg, rundtomkring hvars gapande sidor 20 å 30 man med förtviflan hängde sig fast. På detta sätt befaras ett summariskt slut hafva gjorts på deras lidanden. Då stormen aldeles lagt sig om thorsdagen, utsändes många båtar från alla skeppen för att afhemta det manskap, som ännu var quar på de förlista fartygen och all personlig egendom och de saker af värde som kunde räddas. Simson lemnade hjelp till soldaterna på de franska transportfartygen, hvilka hela natten måst värja sig emot Kosackernas angrepp. Fienden hade om natten bragt ned några fältstycken till kusten, men de försvunno igen, då ångarne nalkades land för att klara kusten med kulor och bomber. rlogsfartygen hade proportionsvis blott lidit obetydligt, hvilket har sin grund i den uppmärksamhet som användts på ankarkettingarne. Hela kusten vid Katscha var betäckt med vrak, fastager, spiror, lik, döda hästar och plundrande Kosackhorder. Det anses att man förhastat sig med att sätta eld på ett par af transportfartygen, emedan möjlighet fanns för handen att rädda en stor del af deras last. Proportionsvis hafva blott få menniskolif blifvit spilda vid Katscha. Utanför Balaklava blefvo 8 transportfartyg af första rangen totalt vrak och på 30 man när omkommo alla ombord derå varande menniskor. De fartyg, som höllo stånd, ledo stor skada till spiror och tacklage. ngaren Prince gick här förlorad med, såsom det uppgifves, 300 själar om bord. Om Princes förolyckande yttrar sig en annan korrespondent i ,Times som följer: SA RP RR os Pa er ( —