Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1854, sida 1

Plötsligen stannade den lille mannen i dessa tröstrika meddelanden; hans ögon vandrade vexelvis från ett visst märke i bägaren till Marquardt. Hvar och en af dessa blickar antog ett misstroget och gäckande uttryck. — Guds heliga död och underverk! hvad ser jag här? utropade han. Detta märke och namnchisserl och ni utbjuder en sådan bägare till salu, det är ju skamligt! — Hvad menar ni? frågade Marquardt, i högsta grad förvånad öfver mannens yttrande och den häftighet, hvarmed han talade. Jag förstår ej ett ord af hvad ni säger. — Icke? fortfor guldsmeden ännu häftigare och mera högljudt. Ni förstår väl ej heller hvad detta namnehiffer kar att betyda? Men jag förstår det, jag, som arbetat för hofvet i gamle kungens tid, högsalig i åminnelse ! Hos min lärmästare Diedrich Caspers blef allt det silver forsardigadt, som Hans Majestat gaf sin dotter, fröken Christine, till utstyr med Rikshofmästaren. Hvarje särskild pjes var stämplad med samma krona och konungens namnchiffer stod att låsa nedanför, hvilket betyd r att den tillhör hans hus. Huru kan nu denne bägare ha kommit i era händer, min herr adelsman ! och kan ni bevisa med hvad rät ni utbjuder den till salu ? — Marquardt Trane teg ett ögonblick öfver