Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1854, sida 1

— Jag tror er gerna, svarade Marquardt. Ni är en konsterfaren man, men hur högt värderar ni min bägare ? — Den är så tunn och sliten, och bar så många svåra bucklor, som ej låta räta ut sig; man kan i alla fall icke värdera den högre än till guldets värde, och knappt det engång, ty en hel del kommer att gå förlorad vid omsmältningen. — Vid omsmaltningen 2 upprepade Marquardt förvånad. — Ja naturligtvis, herre! Tror ni att jag kan sätta ett dylikt uselt arbete till salu? — Jag menade blott, om ni ville köpa den, svarade Marquardt ödmjukt, till det pris, hvarom vi komma öfverens, och behålla den i ert förvar tilldess jag framdeles kunde köpa den tillbaka af er. Jag hoppas att det skall kunna ske rätt snart. : ö — Jaså, ni vill köpa den tillbaka igen — Bagaren har ett visst värde för mig, svarade den gamle adelsmannen med darrande läppar, och ni skall i hvarje fall vinna både vid köpet och försäljningen. — Jag lånar icke på pant, svarade guldi smeden; då jag köpt en sak, tillhör den mig, och om er bägare skulle komma i min ägo, sälta vi hammaren derpå, bulta den platt och sedan i smaltdegeln med hela skräpet.