så stor, att oppositionens kandidater buros i triumf genom gatorna af valmännen. Tutein, som vid förra riksdagen föreslog riksrättsåtal emot ministeren, var enkannerligen föremål för sådana manifestationer. I Horsens, hans valort, illuminerades alla husen till hans ära. Om den afdankade ministeren än hyst den tanken, som man tillägger den, att, i fall valen ginge den emot, fresta en statskupp emot förfaltningen, kunde den aldrig våga utsora ett slikt dåd, då den erfor att hela befolkningen, på några få undantag när, såsom en man stått upp emot den. För öfrigt var det ju kungen, som, så vida han icke för alltid ville ohjelpligen bryta med sitt folk, måste foga sig efter den så o tvetydiga kompakta folkviljan, afklippte dem möjligheten dertill, då han förelade dem valet emellan att beträda en annan bana, eller resignera. Den enighet och sammanhållighet, som danska folket visat vid detta tillfälle, göra det stor heder och borde kunna lända andra folk till föredöme. Man finner imellertid häraf, hvad fria institutioner förmå verka. Danmarks konstitution är icke mera än 6 år gammal och redan har den framkallat en allmän-anda och ett politiskt lif, som nu räddat landet från ett återfall i absolutismens mörker och elände. Sardinien är ett land, med hvilket vi på senare tider sällan haft tillfälle att sysselsätta oss, ehuru mycket kunnat vara att lära af dess konstitutionella utvecklings historia. Det föreligger nu i dep. kammaren ett lagförslag af största vigt för det allmänna. Det afser nemligen ingenting mindre än en genomgripande reform af klostern. Alla klostersamsund och sällskaper af båda könen, hvilka icke egna sig åt barnauppfostran, folkundervisningen och sjukes vård, skola upphäfvas och all deras egendom indragas till staten. Vidare skall ett kungligt dekret bestämma af huru stort antal medlemmar de bibehållna samfunden och sällska perna få bestå. Likaledes upphäsvas till fördel för det allmänna en del kapitel och prebenden. De inkomster, hvaröfver staten kommer att disponera genom indragningen af all denna egendom, skall användas dels till pensionering åt medlemmarne af de upphäfda samfunden och inrättningarne och dels till förbättring af de sämst lönta kyrkoherdarnes vilkor. För att möta den opposition, som sannolikt väntar detta lagförslag i senaten, hafva 6 nya senatorer blifvit utnämnda. Ett franskt kavalleri-regimente får, på hemvägen från Rom till Frankrike, marschera genom sardinska staterna. Möjligen till folje häraf har ett ryckte spridts om en allians emellan Sardinien och Frankrike. Yttersta venstran har med anledning häraf interpellerat ministeren, som förklarade, att, ehuru dess sympathier voro otvetydiga, någon allians ej kunde komma i fråga, utan att representationens mening derom först inhemtades. I Rom har nyligen öppnats ett kyrkomöte, till hvilket redan d.30 Nov. infunnit sig 123 kardinaler, erkebiskopen och biskopar, och vid hvilket den katholska kristenheten synes fästa stor vigt. De heliga fåderna lägga sina kloka hufvuden ihop, för att genom ett på dogmatisk grund sattadt beslut gifva helgd åt tron på jungfru Marias obefläckade aflelse. Det låter som om detta kyrkmöte skulle vara en slags demonstration emot protestantismen. He la tillställningen lånar sig imellertid i vårt tidehvarf bra mycket åt satiren. Den enda reela nytta den kan hafva, är att de många främmande prelaterna omsätta en del penningar i det på mynt fattiga Rom. FRANKRIKE. Då man så sällan får höra något, som kan lända till upplysning om franska folkets sinnesstämning med afseende på kriget, torde följande korrespondensartikel från Paris i ,Times icke läsas utan intresse. Det finnes få ämnen af större intresse för Engelsmännen, och intet som är dem vigtigare, än det sätt, hvarpå man i Frankrike betraktar den nuvarande alliansen och utsigterna till dess varaktighet. Då jag ofta haft tillfälle sammanträffa med Fransmän af olika klasser och kunnat öfvertyga mig om deras åsigter, vill jag med Er tillåtelse, sända Er några små anmärkningar, hvilka kunna antyda de närvarande förhållandena. — Man kan indela par tierna i Frankrike i Bonapartister, Republikaner, Orleanister och Legitimister. Till de båda förstnämnda klasserna höra den stora massan af folket, armbten, minuthandlarne, och största delen af bourgeoisien; hos dem äro alliansen och kriget öfverhufvudtaget populära. Sedan kriget blef förklaradt, hafva republikaneron H oo OM (MH LA an 1. —