att bondeskändet ej skulle, såsom nu beklagligen inträffat, hafva vägrat sitt bifall till den nyttiga reformen. (Forts.) Redaktionen har emottagit tvenne insända I uppsatser, rörande Sundhetskom:es BetänkanI de, hvilka vi meddela, under beklagande, att Ins:ne kommit så i yttersta stunden. Den första uppsatsen är följande: Ånnu nägra ord om Vattenledningen. Insändaren, som sullkomligt delar kommitterades åsigter om nyttan och nödvändigheten af en vattenledning till det omfång, som ingeniören Colding föreslagit, kan deremot icke anse de bevisningsgrunder fullt tillfredsställande, som kommitterade framställt i afsigt att ådagalagga Surtesjöns företräde framför Säve-ån; och anser sig skyldig det samhälle han för närvarande har äran tillhora att icke behålla sina betänkligheter för sig sjelf. Då tid och omständigheter nödga till största möjliga korthet, torde det blifva nödigt att i förväg utbedja sig läsarens benägna öfverseende med deraf följande brister i framstallningen. En vattenledning bör gifva godt vatten, rikligt vatten och vatten för godt pris. Vi vilja betrakta dessa punkter hvar för sig. Med godt vatten, mäste här (då frågan i första rummet är om vidtagande af åtgärder för sundnetstillståndets förbättring) menas det som är fullt tjenligt för menniskans dagliga behof till dryck och matlagning; toge man en färgare eller en tillverkare af hemiska preparater till räds, skulle han visserligen ha helt andra åsigter. Nu torde det åter icke vara någon obekant att naturliga källor gifva det basta vatten (regnvatten som under sin gång till och genom de grusoch sandlager, hvarur de upprinna, tagit till sig sådana ämnen, luft, kolsyra, kalk-, talkoch kalisalter, som erford as för att gifva ett godt dricksvatten), dernäst komma (der jordmånen sådant medezifver) gräfda brunnar, som ofta endast genom bristande aflopp äro de förra underlägsna, så rinnande vatten i bäckar och floder; dernäst vatten ur vissa sjöar, som genom storlek, djup eller rika tillslöden och obehindradt aflopp hållas fria från de olägenheter, som esomostast göra vattnet i småsjöar, golar och kärr onjutbart eller menligt för helsan. Från denna sidan sedt förkommer det Ins. som hade Säveån ett bestämdt företräde framför Surtesjön, så mycket mera som denna visst icke ansenliga sjös läge högst uppe på de nakna bergen ger all anledning att förmoda att den i likhet med andra dylika vattensamlingar, som Ins. haft tillfälle att bese och undersöka, endast utgör den djupaste delen af en torsmosse. De af adj. Tranberg anställda kemiska undersökningarna af vattnet från Surte äro ingalunda egnade att vederlägga en sådan misstanka, hvilken tvärtom bestyrkes genom dess starkare halt af organiska ämnen, men ännu mera genom uppgiften om vattnets svagt gulaktiga färg; ty det är just denna gulbruna färg som omisskännigen utmärker med torsextrakt orenadt vatten. Nog torde det behöfva bevisas att Surtevattnet på ett enkelt och föga kostsamt sätt kan befrias från denna obehagliga gulaktiga färg (med thy åtföljande orenlighet), innan man företager sig att med stor kostnad leda det till Götheborg. Hvad Säveåns vatten angår, kan det icke vara något tvifvel underkastadt att det ju genom Åbottensallnings-och filtreringsanstalter kan fullständigt renas och göras fullt tjenligt till dricksvatten, då man vet att detta lyckats med Elbevattnet vid Hamburg att icke tala om den smutsiga Themsen vid London. Ville man afstå från anspråken på att från den tillämnade nya vattenvledningen hämta sitt dricksvatten, behöfde man väl ej vara så noga i detta hänseende. Ehuru dock Ins. vå det högsta måste förorda bibehållandet och utvidgandet af Kallebäcksledningen för att nemligen förse de, som sådant önska och derföre vilJa göra sig besvär eller omkostnad, med ett utsökt godt dricksvatten, kan han dock icke anse rädligt alt dertill hanvisa alla. Frågas nu i andra rummet: hvilketdera förslaget ger största säkerhet emot en möjligen inträffande brist på vatten? Säveån, som till elfven nedför vattnet från ett slodomrade af minst 10 qvadratmil, hvilket inom sig innesluter de stora sjöarne Mjörn, Anten, Omren, Sevelången. Aspen m. sl., kan aldrig komma att sak na ett för behofvet tillräckligt vattenforrad. Men tvifvelaktigt är, om förhållandet med Surtesjön är detsamma. En af kommitterade har på två olika sätt sökt besvara frågan. Ena gången genom att mata den vatteumängd, som kunde anses åtgå för att hålla vattenverken vid Surte i gång. andra gången genom beräknande af den vattentillgång, som bör anses uppkomma genom Årliga nederbörden på det område, som har eiler kan få sitt aflopp genom Surtesjön. Enligt Coldings försla2, borde vattenledningen, för att äfven för en icke alltför aflägsen framtid uppfylla sitt ändamål, lemna 1.800.000 kannor vatten om dygnet. Ålveu under förutsättning att vattenflödet allijemt varit lika starkt, som under de halftimmar då försöken anställdes, (hvilket man torde hafva all anled ning att betvifla) stiger hr Åqvists beräkning endast till 1,720,000 kannor om dygnet (året om), hvilker visst icke kan anses öfverslodigt, om det också kan vara nätt ocb jemt tillräckligt. Helt andra åsigter om vat tentillgångens tillräcklighet skulle helt visst den få, som finge den frågan framställd till besvarande: kan väl den vattenmassa, som ledigt afföres genom fyra rör af tillsammans 100 qvadrattums genomskärning, ständigt fylla ett enda rör af 14 tums diameter ? då ban nemligen får veta att ett sådant rör har 154 qvadrattums genomskärning. Säkert är att den andra, kontrollerande beräkningen, som grundas på årliga nederbörden, är högst nödvändig. skada blott att de tal, på hvilka denna beräkning grundats, äro så osäkra. Hvad arealen angår, kunde visserligen en officict uppsift of vederbörlig auktoritet i en så vigtig sräga vara af nöden; man får emellertid nöja sig med de (i Handels Tidningen N:o 2178) lemnade uppgifterna. Regamängden upptages der till 23 tum. Att man i England funnit den vara 24 tum, kan så till vida äga sin riktighet, som den enligt trovärdiga uppgifter (i Pouillet-Millers physik), på skilda orter der varierar mellan 20 och 44 parisertum, att det deremot icke kan tillåtas att häraf sluta till förhållandet härstädes blir klort, då t. ex. Bergen i Norge har 83 tum; då 24.