Den slutade riksdagen och dess srukter. (Forts. från gårdiigsbladet.) Ösfverlemnade åt sig sjelfva, saknande i afseende å de flesta frågor den utredning och ledning från Regeringens sida, som hade kunnat underlätta och påskynda pröfningen och besluten samt det initiativ, som kunnat gifva hopp om framgång åt de förslag man utarbetat, hvarigenom hågen lifvas för arbeten, hvilka blifva tyngre än någonsin, då man företager dem under den nedslående föreställningen, att göra dem förgäfves; dessutom splittrade inom sig och bundna af mångskiftande enskilta intressen — började Rikets Ständer sina arbeten vid innevarande riksdag. Ett ibland deras första göromål var att åt den eviga glömskan öfverlemna det s. k. Lagerbjelkska representationsförslaget, hvilket, ehuru bibehållande Adeln såsom stånd och med nära en fjerdedeli representationen, dock förkastades af Adeln sjelf. — Härpå följde Konstitutions-Utskottets granskning af det sätt hvarpå Konungens Rådgifvare uppfyllt sitt ansvarsfulla uppdrag. Det betänkande Konstitutions-Utskottet härutinnan afgaf äfvensom den reservation som afgafs utaf Borgareoch Bondeståndens ledamöter i Konstitutions Utskottet, rörande samma fråga, höra, efter vår tanke, till Riksdagens glanspunkter. Det blef här fråga icke blott om några tillfälliga anmärkningsanledningar mot konungens rådgifvare, utan om hela systemet, dervid särskilt framhölls hvad reg. uraktlåtit, icke blott hvad den positivt telat. Genom borgareoch bondeståndens instämmande i de väsentligaste delarne af detta betänkande hade i sjelfva verket representationen uttalat sitt misstroende-votum till rådgifvarne, alldenstund man i en fråga sådan som denna icke rimligen kan sasta minsta afseende vid adelns och presteståndets vota. Det förra ståndets majoritet kan nemligen helt och hållet ledas af regeringen, som då icke gerna kan uttala misstroendevotum mot sig sjelf, och presteståndet deremot bestämmas af intressen, hvilka göra det för detta stånd nödvändigt, att strängt hålla med regeringen, så snart den står på s. k. konservativ grund. Med långt mera skäl således än uti engelska parlamentet underhuset, i fråga om regerings-system, utgör parlamentet, måste uti Sverge borgareoch bondestånden tillsammans utgöra riksdagen. Och om de ej ännn, på samma sätt som det engelska underhuset, kunnat drifva saken till denna punkt, så borde dock en omtänksam regering förutse hvad som kan hända i detta fall, och sålunda aldrig tveka i valet på hvilka stånds vota den största moraliska vigten bör läggas. Förgäfves må man häremot ropa, att konungen ej behölver fästa afseende vid representationen, alldraminst vid tvenne stånd; att ministrarne äro Hans tjenare och att systemet bestämmes af Honom allena. De som så tala veta icke hvad de göra; de veta icke huru de härmed blottställa just den person, hvilkens makt de vilja omhulda, i det de göra Honom till mål för allt det ogillande, som måste följa af okloka regeringsåtgärder och ett falskt regeringssystem, för hvilket allt den konstitutionellt sinnade medborgaren deremot gör rådgifvarne ansvarige — 1853 års konstitutions-utskott har oss veterligen varit det första, som vidtagit en ordentlig granskning af regeringens handlingar och system, och om än denna granskning ej ledde till det resultat det bordt, nemligen omedelbart ombyle af rådgifvarepersonal och regeringssystem, så drabbar skulden härför i främsta rummet de två s. k. ,första stånden, och i nästa den representation, som medgilver dessa stånd rättigheten och förmågan