Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1854, sida 2

Jag betvislar ingalunda utförbarheteten af hr kapten Aqvists förtjenstfulla förslag till utpumpning af vattnet i Gullbergsvassen; men enär vassens botten, som skullre odlas, alltid komme att ligga en eller annan fot under vattenytan i Götha elf, befarar jag, för min del, att odlingen af en så sank mark, hvarifrån besvärande vatten icke kan afledas annorlunda, än genom en ständig utpumpning, icke blifver lönande eller motsvarande bruknings och förvaltningskostnaderne. Desse sednare torde icke blifva obetydliga, enär man i allmänhet måste antaga, att fattigförsörjnings-direktionen icke kan åt rätta skötandet af ett så stort landtbruk egna den tid och de omsorger, som dertill erfordras. Skulle således efter en längre eller kortare tids förlopp, erfarenheten visa, att odlingen af vassens botten icke lönar sig, så vore ju all dertill använd kostnad så godt som sförspilld. Pumpningen måste det oaktadt alltjemt fortsättas på det att platsen icke återginge till det skick, hyaruti den nu befinnes. Till bebyggande vore den sanka marken mindre lämplig; ty, utom dess osundhet, kunde man alltid befara att en hastig öfversvämning, genom mudderbankens möjliga genombrytning, kunde skada eller förstöra åbyggnaderna, ja, måhända utsätta innevånarne för lifsfara. I öfrigt torde det vara tvifvel underkastadt huruvida icke utdunstningen från den blottade stora vassbottnen kommer att under en längre tid medföra skadligt inflytande på helsotillståndet i närliggande trakten. För att en gång för alla göra Gullbergsvassen ijenlig till så väl odling som bebyggande, samt betaga den dess osunda inverkan på helsotillständet, synes mig det enklaste och naturligaste sättet vara att fördela vassen i flere större qvarter, med rinnande vatten deremellan samt påfylla qvarteren med mudder till några fot öfver vattenståndet i elfven. Detta föreställer jag mig nu skulle låta sig göra sålunda, att den kanal eller vallgraf, som från Lilla Bommen går norr om kurhustomten, fortsattes, genom pålning i vassen, rakt ut till Gullbergsån, och att en dylik kanal inpålades från vallgrafven bakom länshäktet till norra ändan af judekyrkogården samt derifrån söder om skansen Lejonet till samma å, och att dessa kanaler sammanbindas medelst 3:ne lika breda tvärkanaler från Götha elf till den kanal, som från länshäktet ginge söder om nyss nämnde skans. Härigenom skulle af vassterrängen (deri inbegripne äfven stadens del deraf jemte stadstjenareholmen) bildas åtta med pålverk omgifne qvarter, af hvilka hvart och ett blefve ungefär så stort, som det qvarter, hvilket i staden är beläget emellan östra och vestra hamnkanalerne samt södra stora Hamngatan och södra Larmgatan. Om dessa kanalers mynningar öppnades åt vallgrafven, Gullbergsån och Götna elf så att grundgående mudderverk deri kunde arbeta, så skulle muddret, allteftersom arbetet framskred i kanalerne, kunna, genom de arbetsföre fattighjonen, uppläggas på qvarteren. Uti de öppnade kanalerne skulle pråmar från kongl. elfstyrelsens mudderverk jemväl kunna inlöpa för att å qvarteren upplägga sitt mudder. Då kongl. elsstyrelsen för narvarande, utan all ersättning, låter upplägga en betydlig mängd mudder å Hisingsvassen, förmodar jag att samma styrelse jemväl skulle beredvilligt låta upplägga muddret på qvarteren i Gullbergs vassen, derest ersättning lemnades för den någotlängre vägsträcka, som pråmarne dervid hade att passera. I fall allt det mudder, som blott från den tid, då pålningen långs Gullbergsvassen verkställdes, upphemtats af kongl. elfstyrelsens mudderverk, hade å samma vass blifvit upplagdt, månne icke denna stora terräng redan nu skulle bafva hunnit fyllas tillräckligt högt öfver vattenytan för att vara en fast mark, odlebar och lika tjenlig till bebyggande, som många af de tomter, å hvilka hus för närvarande finnas uppförde i Götheborg? Men i brist af kanaler, som genomskuro vassen, har mudder hittills endast å ett ringa stycke från elfven kunnat uppläggas. Dessa af mig ifrågaställde qvarter skulle, efterhand som de blefvo fyllda, kunna, emot arrende, upplåtas till jordbruk, landthus och planteringar; men det är mer än troligt, att flera utaf qvarteren skulle uti en ej så särdeles aflägsen framtid blifva behössiga till byggnadstomter för den egentliga stadens utvidgning åt sjösidan. Att Götheborgs handel, sjöfart och industri komma att fortfarande tillvexa, är med afseende på stadens fördelaktiga läge samt dess innevånares idoghet och redbarhet, all anledning att antaga. För närvarande är folkmängden visserligen ringa i jemförelse med andra lika vigtiga handelsoch sjöstäders; men det är icke osannolikt att framdeles, synnerligen sedan jernväg härifrån till Stockholm blifvit färdig, folkmängden kommer att i betydlig mån ökas, kanske till dubbla anta let emot nu, och hvar finnes, under sådane förhållanden, en bättre plats för stadens reguliera och ändamålsenliga utvidgning, än just å ifrågavarande vidsträckta, och, — med undantag blott af det qvarter, som omgålve skansen Lejonet — fullkomligt jemna terräng, liggande invid Göthehorg och dess förstad Stampen samt utmed Götba elf och utloppen både af Mölndahlsoch Gullbergs-ån och af Säfveeller Gamlestads-ån. Alla qvarteren i denna nya stadsdel voro omgifna af breda hamnkanaler, uti hvilka fartyg och båtar kunde inlöpa för att vid der befintlige magasiner, fabriker eller andra till en stor och industriel sjöoch handelsstad hörande byggnader lossa och lasta. Den afgift, som till fattigförsörjningen erlades för de af densamma upplåtne byggnadstomter, skulle otvifvelaktigt utgöra en vida säkrare, rikare och beqvämare årlig inkomstkälla, än den behållning, som möjligen kan uppstå genom vassbottnens användande för fattigförsörjningens räkning, till endast jordbruk. Efter mitt sörmenande hörer det dessutom till Götheborgs bestämmelse och sanna fördel, mindre att sjelf idka landtbruk, ån att söka blifva en stor upplagsoch utskeppningsort för Sveriges med hvarje är förökade och förbättrade jordbruksalster af allehanda slag. För sådant ändamål måste man dock i tid tänka på att bereda rymlige upplagsplatser invid elfven, vära staden. Götheborg den 7 Nov. 1854. G. T. Bolander. Vidimeras ex ossicio N. F. Ekermann.