Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1854, sida 1

En Muldbägare. Berättelse af Carit Etlar. Öfversåttning från Danskan. (Forts. fr. N:o 289). Marquardt Trane, som hvarken nöd eller försakelse kunde böja — ty jag tror, att vi lidit något, att vi uthädat något — Nåväl! fortfor han med plötsligt förändrad tankegång samt upplyftadt hufvud, och hans röst antog en obeskriflig adel och höghet — hvad skall man då i sjelfva verket kunna säga om denne Marquardt Trane? Han har haft en ovärdig dotter, men hon lefver ej mer. Ingen må våga att efter denna afton nämna hennes namn inom dessa murar. Kom, låtom oss gå till hvila! Hvarför skulle vi sörja öfver de döde! Marquardt reste sig upp och gick. Hvarje drag i hans ansigte röjde den våldsammaste själsstrid, men han lemnade rummet långsamt och med värdighet, för att blifva ensam med sin förtviflan.