Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1854, sida 1

— Derom har ni aldrig nämnt ett ord, utropade adelsmannen, som började bli hältig. — Hvartill skulle det tjena att tala derom? svarade den andre. Ni har bekymmer nog ändå. Jag har handlat; det ansåg jag för bättre. — Hvad menar ni dermed? — Var lugn, riddar Marquardt. Jag menar, alt jag känner de pligter jag har emot er och ert hus. I dag om åtta dagar gifter sig min dotter med magister Eskild Rasmussen Rosenqvist, hvilken hans nåd grefve Ditlev Reventlow kallat till Vesterborg och Nordlunde på Loaland. Dermed är saken förbi, och vi skulle aldrig fått veta det, om ni icke sjelf börjat tala derom. Marquardt var rörd öfver detta offer. Han räckte presten sin hand. — Ni är en hederlig man! hviskade han sakta. Med dessa ord vände han sig hastigt om och gick tillbaka hem. Från och med denna afton blef pastorns dotter aldrig mer nämnd på Mindstrup. Ingen syntes märka den hemliga, hästiga och hopplösa strid som föregick i de båda ungas hjertan. I Tranes familj hade man lärt sig känna sna pligter och att böja sig för ödet. Magisern och hans brud afreste. Junkern gick i