Af en inkallad, i rummet ofvanpå kontorslägenheten boende person, som först upptäckte inbrottet, upplystes deremot, att vid pass kl. I ifrågavarande nati hörde vittnet ett fönster slås sönder, men trodde att sådant skett genom blåsten, hvadan icke vidare uppmärksamhet fästes dervid. Då likväl straxt derefter några glasbitar tycktes lösryckas, gaf detta vittnet anledning att se åt gården, der en karl sågs stående, uppmärksamt seende sig omkring. Nu anade vittnet att något var å färde, skyndade derför ned på gården, derifrån en välklädd person i detsamma begaf sig upp för stora trappgången; men enär vittnet icke ville lemna kontoret ur sigte och trodde att denne person kunde vara någon i buset boende, följde vittnet icke efter. Utanför kontorsfönstret, som är beläget i undra våningen, var upprest en trappa äfvensom rutorna inslagna. Vittnet fann nu att inbrott skett, hvadan larm gjordes för att väcka Kräger, som är boende i samma våning, hvilket afven skedde, då kontorsdörren bl-f öppnad och Jensen, som låtsade sig rusig, men icke var det, påträffades gömd under ett bord. Såväl Kröger som nämnde vittne upplyste derjemte, att sedermera anställdes undersökning efter den perSon, som försvunnit i stora trappeången, men denne Stod ingenstädes att finna. Slulligen upptäckte man att han medelst en stege praktiserat sig öfver en brand mur inuti theaterhusets bredvid liggande gård, derifiån han genom portens uppbrytande utkommit på gatan, och sålunda lyckats komma på flykten. Tilläggande Kriger, att några märken å en i kontoret stående chiffonnier utvisa, det försök blifvit gjordt att uppbryta densamma, men troligen hade tjufven blifvit skrämd, så att han måste afstå derifrån. Poliskammaren remitterade derefter målet till domstol och förordnade att Jensen under tiden skulle förvaras i stadshäktet. Seldlan handl. P. Olghn anmält, att d. 17 Nov. hit till staden ankommit slupen Walfrid från Warberg, förd af skepparen J. Börjesson, lastad bland annat med 168 tunnor råg till OlChn, deraf vid lossningen saknats nära 5 t:r, som skepparen förklarat vara undermål, men då vid undersökning i kajutan påträffats 3:ne säckar med råg, hvarom skepparen påstått sig vara okunnig, hade polissiskalen hr v. häradshösd. Hansson till poliskammaren låtit inkalla bemälte Börjesson, för att höras och efter sig företeende omständigheter ansvara. Då undersökningen härom förekom, infunno sig Olnn och åklagaren, men Börjesson lät sig icke afhöra, ehuru han bevisligen blifvit kallad. hvadan poliskammaren, sedan målseg. tillkännagifvit att han förmodade det svarand. ämnade ofördröjligen härifrån afsegla, beordrade poliskonstapeln Söderström att hemta svaranden, som efter en stunds förlopp, af Söderström inställdes. Handl. Olhn företedde ett af svarand. utfärdadt konnossement, hvaraf inhemtades att denne erkänt sig ha emottagit ombord å ÅWalfrid 168 t:r råg, att levereras till målseg.; äfvensom att han bekommit frakt tör 163 t:r. Tilläggande målseg. att han ytterligare erhållit 6 kappar råg, hvadan det felande utgjorde 4 t:r och 30 kappar. Skepparen Börjesson erkände riktigheten af förberörde dokument, äfvensom att han brustit uti sin leveransskyldighet med bemälte mått, hvilket han likväl icke kunde förklara, utan påstod sig vara helt oskyldig i undermalet; men hans uppgifter om åtkomsten af den i kajutan anhållne råg voro så orediga och osammanhängande, att det var lätt att finna det han försvarade en sjuk sak. Så hade han köpt 12 kap par för 3 rdr rgs. af sin svåger landtbrukaren Gundberg i Warberg och medtagit dessa hit för att hår förmalas, men sedermera ändrat detta beslut; de 2:ne andra säckarne hade han väl sett i kajutan, men icke brytt sig om att göra efterfrågan derom bos besättningen, som utgjordes af båtsmannen Anders Larsson och kocken August Lagerblad. Aklagaren förmälte att sedan målseg. hos honom anmalt förhållandet äfvensom yppat misstankar derom att försnillning skett, hade åklag. jemte en poliskonstapel iosunnit sig å fartyget, dervid åklag. meddelat svarand. de misstankar, som hystes om hans ärlighet, samt uppmanat honom att uppgöra saken med Ol6an, hvilket vore det bästa för svarand.: men nartill ville denne, som bedyrade att intet rågkorn fanns ombord, icke lyssna, hvarpå åklag., sedan han anställt en flygtig undersokning, men dervid icke paträffat någon 1 äg, aflägsnat sig. Sedan målseg. härom blifvit underrattad, sade denne sig nu veta att råg bestämdt fanns dold i fartyget, hvarför målseg med biträde af poliskonstaplarne Söderström och Olsson anställde ny undersökning, då trenne säckar med råg påträffades förstuckne uti en med luckor tillstängd fördjupning akterut i kajutan. Derefter hördes båtsmannen Larsson och kocken Lagerblad, af hvilkas berättelser inhemtades, att en half säck råg, som vid afresan från Warberg legat i kajutan, vid ankomsten till Klippan af Börjesson blifvit instucken i akterrummet. Nagra dagar efter början af lastens lossande härstades, befallte skepparen Larsson att taga två toma säckar, med dem ga ned i lastrummet och med Lagerblads biträde fylla dem med råg, samt derefter bära säckarne till kajutan, hvilken tillsägelse de efterkommit, äfvensom att de efter Börjessons anvisning instoppat samma säckar akterut, för hvilket besvär skepparen erbjudit Larsson en stortröja, som Larsson likväl vägrat emottaga. Tilläggande Lagerblad att då Larsson burit den ena säcken från lastrummet, Lagerblad varnat Larsson för en dylik plundring af lasten, men att Larsson härpå svarat, att Lagerblad icke skulle bry sig derom, enär sådant vore skepparens ensak, och att denne sagt sig vilja gifva Larsson en stortröja och Lagerblad 5 rdr, om de blott ville förtga skepparens tilltag. Med anledning af dessa upplysningar yrkade målseg. att skepparen Borjesson måtte kännas skyldig träda i häkte, hvilken anhällan poliskammaren biföll, och öfverlemnade derjemte ransakningens vidare fullföljd till rådhusrätten, i afbidan hvarpå Börjesson skulle sitta i stadshäktet. Stockholms Börs den 8 December 1854. Spanmål och Bränvin in loco. I nanmålsmarknaden är ctänninoaon A2.