Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1854, sida 1

hans förmögenhet ej längre denna lysande här(komst. Hans fattigdom hade nästan blifvit till ett ordspråk i trakten. Största delen af det vidlyftiga jordgodset, som fordom tillhört Mindstrup blef efterhaud styckadt och såldt. Ljung och ogräs visade sig öfverallt på do i la skötta fälten, hvilka från år till år gåfvo en allt ringare och sparsammare afkastning. Marquardts giftermål hade icke förbättrat hans omständigheter. Hans gemåls stamträd var icke mindre än hans, hennes fattigdom ännu större. Hon medförde åt sin herre och man ett mildt och tillgifvet sinne, samma begrepp om deras stånds företräden, samma redobogenhet att offra sig för dess pligter. Fru Ingeborg egde dessutom andra, för Marquardt ännu värdefullare egenskaper, till dessa hörde en märkvärdig förnöjsamhet, hvarmed hon förstod att bestrida hushållet samt vidmakthållandet af sin och dotterns garderobe. Folket i trakten berättade att fru Ingeborgs statsklädning var förfärdigad af stora salongens damastgardiner, och man påstod lika bestämdt att fröken Anna vid sista julhögtiden visat sig i en drägt, sydd af ett sängomhänge, hvilket Marquardts stammoder broderat. — Emellertid fanns något imponerande i detta djupa armod, som dolde sig för verlden eller kämpade för att bibehålla skenet. Menigheten gjorde