Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1854, sida 2

det. Han hade träffat sina mått och steg, gilvit order och sökt skydda sig mot hvarje öfverraskning, men han hade ej velat drifva sitt försvar längre; en slags aning sade honom att hans stund var kommen och att intet kunde afvärja det hotande slaget. I sina bemödanden att qvarhålla Michel eller hindra honom att skada sig, hade han vågat sin sista insats, och han hade förlorat den. Han såg nu det hotande svärdet hänga öfver sitt hufvud, men han gjorde intet försök att draga sig undan detsamma. Utan tvifvel kunde han lätt hafva sökt sig en vistelseort under en fremmande himmel och der ostraffad förtärt sina millioner, men han tänkte icke ens derpå; han ville heldre ställa sig midt emot sitt öde, ansigte mot ansigte, och falla på sin post. Måhända såg det också ej så svart ut, som han syntes inbilla sig. Flera omständigheter läto honom förmoda att det skulle gå bättre än man kun. de vänta och genom att tänka derpå, styrktes han i sitt beslut att ej lemna sin egendom der han nu kände sig så lycklig. Det är ganska säkert, att han aldrig i sit lif haft en så ostörd tillvaro: han befann sig i sammma belägenhet som den, hvilken dröm. mer en angenäm dröm, ur hvilken han ej vil väckas. Allt log emot honom; genom han: hjelp hade det kommit välstånd i huset, ocl