Stallningen på Krim, sådan vi sinna den angisven i de senaste postoch telegraf-underrättelserna, kan med få ord skildras som följer: De allierade hafva instält belägringsarbetena, men sortsara att beskjuta fästningen, dock icke från alla sina batterier. Å ingendera sidan tanker man för ögonblicket på ett anfall. De allierade företaga ingenting, innan de erhållit sina väntade förstärkningar. Deras ställning är ointaglig. Förstärkningarne börja inträffa regelmessigt. Från d. 10 till d. 20 hade 15,000 man passerat Konstantinopel på väg till Krim. Ryssarne å sin sida skola åfven, om man får tro Augsb. allg. Zeit. och andra tyska tidningar, ånyo hafva bekommit ansenliga förstärkningar. Den lexa, som de d. 5 Nov. bekommit vid Inkerman, var imellertid så skarp, att de ej, i trots af sin betydliga öfverlågsenhet i antal, våga försöka ett nytt anfall. Mentschikoff synes vänta att de allierade komma och erbjuda honom en batalj, hvilket det verkligen lär vara deras mening alt göra sedan de bekommit sina förstärkningar. Stormningen af Sebastopol skulle uppskjutas tills efter denna batalj, hvilken alltså skulle afgöra Sebastopols öde. Mentschikoff uppgifver i sin senaste rapport, hvilken är daterad d. 24 Nov., att de allierade, enligt hvad man vid närmare under sökning utrönt i stormen d. 14 lidit följande